Den paradoxala förändringsteorin

I gestaltterapi menar man att mänsklig psykologisk förändring sker när en människa accepterar sig som han eller hon är (Beisser, 1970). Då först är verklig förändring möjlig. Detta är en paradox eftersom förändring alltså inte sker genom att försöka, genom övertygelse eller genom att komma till insikt. Snarare anser man i gestaltterapi att det handlar om att överge önskan till förändring, i varje fall för stunden, för att helt och fullt acceptera sig själv. Varken personen själv eller omgivningen kan tvinga fram en förändring.

Exempel från individuell terapi
Pia har gått hos mig i individuell terapi för att arbeta med sin konflikträdsla, sin självkänsla och sina relationsproblem med sambon. När hon hamnar i konflikt med sambon brukar Pia bara ge med sig och det slutar med att hon håller med sambon för att avblåsa konflikten, även om hon inte alls tycker att sambon har rätt. Det här tär på Pias självkänsla. I hennes terapi experimenterar vi med lite olika rollspel kring konflikt med sambon. Pia vill avbryta rollspelet och hon säger att hon inte är bra på rollspel. Jag säger att självklart behöver vi inte träna rollspel, det är inte därför hon går i terapi, sen frågar jag henne vad det är för känsla hon har när hon säger att hon inte vill. Pia svara att det är som en stor klump i magen och att hon bara vill fly. Jag frågar henne om det är samma känsla som hon har när hon hamnar i konflik med sin sambo. Lite förvånat svarar Pia att det stämmer. Jag frågar henne om hon kan frammana känslan utan rollspel. Det kan hon. Under några terapi tillfällen får Pia framkalla känslan och försöka ha kvar känslan utan att försöka fly. Det går bättre och bättre i bråken hemma och hon vågar visa mer och mer av sina egna åsikter och känslor för sambon. Pia heter i verkligheten något annat.

Förändring i sociala system
I gestaltterapi anser man att den paradoxala förändringsteorin även är applicerbar på sociala system. Det innebär att det krävs en acceptans av människor i ett system. Att systemet är som det är, innan förändring är möjlig.

Exempel från parterapi
Anna och Erik går i parterapi hos mig. Andra gången i deras parterapi kritiserar Anna Erik angående alla möjliga saker som han borde förändra. Erik försöker värja sig från alla anklagelser genom att skylla på det ena och andra. Jag frågar om de kan sitta en stund och tyst titta på varandra. Sen frågar jag Anna, den manen som du ser framför dig, älskar du honom i alla hans bra och dåliga sidor. Anna är tyst en stund och säger sedan att ”Ja, det gör jag”. Jag kan se att Eriks spända axlar sjunker ner och han pustar ut. När de kommer tillbaka till sin parterapi nästa gång har Anna kritiserat Erik mycket mindre och bara när hon tyckte det var riktigt viktigt. De gånger som hon har gjort det har Erik kunnat lyssna och faktiskt ändrat på sig om han tyckte Annas kritik var ”rättvis”. Anna och Erik heter i verkligheten något annat.

Referenser:
Beisser, Arnold (1970). The Paradoxical Theory of Change. I Fagan, Joen and Shepherd, Irma L (1970) Gestalt Therapy Now : Theory, Techniques, Applications. USA : The Gestalt Journal Press, Inc.