Upplevelsecykeln (Cycle of Experience) i Gestaltterapi

För att beskriva ett behovs uppkomst och tillfredställelse användas inom gestaltterapi en modell som kallas Upplevelsecykeln (Zinker, 1977). Den ät tänkt som ett verktyg för att se hur man som människa ibland stör behovets möjlighet att tillfredställas. Långvarig störning av angelägna behov, menar man i gestaltterapi, leder till ohälsa. De behov som upplevelsecykeln speglar kan vara av snabb karaktär som tex hunger. Men cykeln kan även appliceras på behov som tar längre tid att tillfredställa som exempelvis behovet att gå en utbildning. Nedan presenterar jag en version av upplevelsecykeln.

Axeln energi står för fysisk och psykisk spänning hos personen som berörs. Den andra axeln tid representerar den tid det tar för ett behov att uppstå och avslutas hos den berörda människan. Observera att båda axlarna inte representerar mätbara värden utan fungerar som en symbol för den upplevda tiden och energipåfrestningen.

Vila
I gestaltterapi ses vila inte enbart som ett vilsamt och avslappnande tillstånd (Perls,1947).Vila är också en möjlighet för öppenhet och balans till sig själv och till sin omgivning. Anledningen till att det går en streckad linje är att det är ett tillstånd som finns tillgängligt i alla de andra faserna och att det kan vara en egen fas. Att aldrig uppehålla sig i det här tillståndet i sin lättaste variant av vilsamhet och avslappning, anses i gestaltterapi kunna leda till ohälsa. Detta brukar göras genom att ständigt påbörja nya cykler utan att vila mentalt och fysiskt.

Sensation
Med sensation menas att ett behov börjar ta form. I gestaltterapi menar man att ett behov kan uppstå i förhållande till omvärlden eller ur en själv (Zinker, 1977). Det är en känsla av att något håller på att hända, men personen vet inte vad. Redan här går det att blockera känslan av att behovet håller på att göra sig påmint genom att ignorera de förnimmelser som behovet är kopplat till.

Medvetenhet och uppmärksamhet
I den här fasen blir individen medveten om vad det är för typ av behov genom att uppmärksamma sig själv. Ett exempel skulle kunna vara: ”Hur mår jag egentligen? Hmm, jag känner mig ensam. Jag behöver en kram av min vän”. Vi kan ha förutfattade meningar, tro att vi inte duger eller ha fantasier om att ingen i hela världen kan möta oss i våra behov. Detta gör att vi saboterar för oss själva i vårt medvetandegörande kring vad vi behöver.

Mobiliserande
Personen gör nu en mental och fysisk förberedelse för att kunna göra något åt det uppmärksammade behovet. I gestaltterapi menar man att i den här fasen är den psykiska och fysiska energipåfrestningen som störst för personen. Det kan till exempel vara en tanke som ”Nu skall jag fråga om min vän kan hålla om mig”. Ett sätt att sabotera den här fasen är att stanna kvar i den, att fortsätta ladda och ladda för det som skall göras men att man aldrig kommer till skott.

Agerande
I den här fasen omsätts den mobiliserade kraften i handling. I gestaltterapi menar man att den psykiska och fysiska energipåfrestningen för personen minskar. För att följa exemplet med ensamhet så kan agerandet vara att be sin vän om en kram. Ett vanligt problem i den här fasen är att mobiliserandet i den tidigare fasen har hoppats över. Följden av ett sådant handlande blir ofta att man gör något utan ha sett konsekvenserna för sig själv eller sin omgivning.

Kontakt
Nu sker en tillfredställelse av personens behov. För att tillfredställelsen skall kunna ske behövs en transaktion med antingen en annan människa eller något annat i vår omvärld. Denna transaktion är det som inom gestaltterapi kallas kontakt. Om vi återgår till exemplet kring ensamhet så skulle känslan när kontakt sker kunna vara att ”Vad skönt det känns att bli kramad av dig”. I gestaltterapi menar man att en variant på kontakt även kännetecknas av att fullt ut kunna acceptera att vårt behov inte alltid kan bli tillfredställt. Ett sätt att störa den här fasen är att inte kunna stå ut med att behovet inte kan bli tillgodosett.

Tillbakadragande
Personen lämnar nu den omgivning där tillfredställelse av personens behov skedde (eller där personens tillfredställelse uteblev). I exemplet med ensamhet kan det handla om att personerna släpper greppet om kramen och gör något annat istället. Att inte få möjligheten till att göra ett medvetet tillbakadragande, menar man i gestaltterapi, skapar spänning som ligger kvar i oss. Detta görs genom att för snabbt hasta förbi tillbakadragandet.

Meningsskapande
I den här fasen sker ett skapande av mening, en form av reflektion kring vad personen just har varit med om. Exempelvis skulle en reflektion i exemplet om ensamhet kunna vara ”Vad bra det var att be om en kram av min vän när jag kände mig ensam”. Här kan jag för att förstöra för mig själv skapa en ogrundad mening kring det jag varit med om: ”Det kändes bra att bli kramad, men min vän tyckte nog bara jag var jobbig och ville egentligen inte krama mig”. I gestaltterapi menar man att andra sätt att fastna i den här fasen är att älta det som skett eller att vara nostalgisk.

Referenser
Perls, F.S. (1947). Ego, hunger and aggression. New York : Vintage Books.
Zinker, Joseph (1977). Creative process in Gestalt Therapy. New York : Vintage Books.