EFT-Tangon – De 5 makrointerventionerna

EFT Tangon är en central makrointervention inom EFT-metoden som består av fem moment, utformade för att hjälpa terapeuten att skapa och bearbeta korrigerande emotionella erfarenheter. Dessa steg används återkommande och anpassas flexibelt efter parets behov och deras framsteg i förändringsprocessen. Även om EFT Tango följer en strukturerad form, är den flexibel till sin natur, vilket gör det möjligt för terapeuten att improvisera och fördjupa arbetet beroende på situationens komplexitet och parets samspel.

Tango 1 – Reflektera och tydliggör nuvarande process

Det första momentet i varje terapitimme är att terapeuten, genom en växande allians, erbjuder en enkel och anpassad beskrivning av parets nuvarande upplevelser och interaktionsmönster. Detta innebär att spåra och benämna processer både inom klienterna och i deras interaktioner med varandra. Terapeuten reflekterar över och fördjupar sig i klienternas uttryck och tankar samt beskriver deras interaktioner med ett enkelt språk. Syftet är att skapa medvetenhet om och distans till det pågående “dramat” som paret både är skapare av och fångade i. Genom detta tillvägagångssätt underlättas en djupare förståelse och stabilisering av klienternas upplevelser och relation.

Ett sätt för terapeuten att börja är att ta upp de viktigaste händelserna från förra terapitillfället. På så sätt håller terapeuten den röda tråden i parets utveckling. Ibland behöver paret börja med att diskutera vad som har hänt sedan sist. Som terapeut återger man här en bild av det man ser hända i nuet; den ska vara enkel och gärna använda klientens egna ord och beskrivningar. Terapeuten reflekterar och återspeglar processen så som den uppenbarar sig i nuet, i närvaro av terapeuten.

Terapeuten kan till exempel reflektera kring hur klienten använder sig av affektreglering, till exempel genom att tystna, dra sig undan eller bli arg, höja rösten och interagera med den andre. (I Fas 1 är paret ofta omedvetna om hur de konstruerar den inre emotionella och interpersonella upplevelsen av verkligheten som en återkommande dans, ett mönster). Terapeuten arbetar här med att kartlägga vad som händer både i interaktionen i paret och inom klienterna. Fokus ligger på handlingstendens och trigger, medan andra delar av den emotionella processen är i bakgrunden och reflekteras över för att sedan återgå till fokus på trigger och handlingstendens.

Terapeuten är intonande, icke-dömande, validerande, normaliserande och försöker förstå vad som händer utifrån klientens egen upplevelse och verklighet. Med öppenhet och acceptans tar terapeuten emot berättelser och beskrivningar, först på en mer ytlig nivå som sedan fördjupas. Terapeuten brukar även här få tillgång till emotionella handtag som kan öppna upp arbetet vidare till att börja med Tango 2.

I Tango 1 bedömer också terapeuten var paret är i EFT-processen, vilken fas och vilka steg paret befinner sig i, och utifrån detta riktar terapeuten sina interventioner under resten av terapitimmen baserat på den bedömningen.

Tango 2 – Sätt samman affekter och fördjupa

Terapeuten stödjer individen i att identifiera och förstå sina emotionella upplevelser genom att fokusera på kärnelementen (som trigger, snabb bedömning, kroppslig reaktion, meningsskapande och handlingstendens) i dessa emotioner och väva samman dem till en sammanhängande och meningsfull helhet. Denna process handlar om att hjälpa klienten att se sin upplevelse tydligare genom att ställa frågor, reflektera och validera, samtidigt som terapeuten förblir genuint närvarande, empatisk och varm. Fokus ligger inte på terapeutens tolkning utan på att verkligen förstå klientens perspektiv och erfarenheter.

En djupare medvetenhet om hur de negativa interaktionsmönstren påverkar individen och relationen utvecklas genom att terapeuten belyser de grundläggande komponenterna i emotionen: trigger, snabb bedömning, kroppslig reaktion, meningsskapande och handlingstendens. Terapeuten namnger och tydliggör dessa element och hjälper klienten att integrera dem till en helhetsförståelse. Detta arbete bidrar till att öka klientens medvetenhet och emotionella balans, vilket i sin tur kan leda till att mjukare och mer sårbara anknytningsrelaterade känslor framträder.

Under Fas 1 av parterapin är det vanligt att det tar tid att nå djupare nivåer i Tango 2, där målet är att nå nivå 4 på Experiencing Scale. Klienterna behöver ofta flera sessioner för att känna sig trygga med terapeuten och själva processen. I detta skede kan det ibland vara tillräckligt att utforska två eller tre delar av den emotionella processen—såsom trigger, kroppslig reaktion och handlingstendens—för att öppna upp för djupare arbete längre fram i Tango 3.

Tango 3 – Koreografera engagerade möten

I Tango 3 sker en koreografi av ny interaktion som skapar ett djupare möte och kontakt mellan parterna. Terapeuten hjälper klienten att dela sin nya erfarenhet av emotionen—den inre upplevelse som tydliggjorts i Tango 2. Här omvandlas klientens interna drama till en interpersonell verklighet, där emotionerna kopplade till upplevelsen och beteendet uttrycks och upplevs i nuet. Denna nya emotionella upplevelse, bevittnad av terapeuten i realtid, blir en konkret och ny erfarenhet för klienten. Genom detta stärker klienten sin äganderätt till sin emotionella erfarenhet, vilket är en avgörande del av förändringsprocessen. Terapeuten säkerställer också att klienten inte övergår till att kritisera sin partner eller reagera med ilska under delningen, utan förblir fokuserad på sin egen emotionella upplevelse.

Den andra parten, som får ta del av denna delning, kan reagera på olika sätt. De kan vara engagerade och validerande, men det är också vanligt, särskilt i Fas 1, att de är distanserade, avvisande eller till och med fientliga. Terapeuten stödjer och guidar i varje sådant möte, oavsett respons. Vid blockerande reaktioner kan terapeuten använda interventionen “Fånga kulan” för att öppna upp och hantera den hindrande responsen. Genom att vara både dirigerande och stödjande, samtidigt som terapeuten validerar båda parternas upplevelser, skapas förutsättningar för ett nytt emotionellt samspel.

Varje sådant möte, även om det innebär att hantera passivitet, avvisande eller fientlighet, blir en utvecklande erfarenhet. Tillsammans med terapeuten utforskar paret dessa känslor, vilket påbörjar en process av korrigerande emotionella erfarenheter och stärker grunden för ett nytt och mer funktionellt samspel.

Tango 4 – Att processa mötet

I Tango 4 reflekterar terapeuten över interaktionsprocessen som ägde rum när en av parterna delade sitt inre i Tango 3. Tillsammans med den som delade utforskar terapeuten hur det kändes att uttrycka den upplevelsen och hur den mottogs och integrerades av partnern. Om det uppstår blockeringar hos den andra parten när det gäller att ta emot budskapet, undersöker terapeuten dessa hinder.

Om en partner avfärdar eller inte svarar på ett sårbart budskap från den andra, ingriper terapeuten för att hjälpa till att hantera svårigheterna med att både ta emot och bemöta detta nya sätt att uttrycka sig. Genom att erbjuda stöd och struktur skapar terapeuten en trygg miljö där båda parter kan ta större känslomässiga risker och bearbeta sina nya erfarenheter på ett djupare plan.

Tango 5 – Integration och validera

I Tango 5 antar terapeuten ett meta-perspektiv för att reflektera över hela terapiprocessen, sammanfatta de tidigare fyra stegen och lyfta fram de avgörande ögonblick och responser som varit centrala för parets framsteg. Detta görs för att validera klienternas styrka och mod, samtidigt som terapeuten tydligt förmedlar att de har förmågan att förändra sina sätt att uppleva och hantera emotioner, förstå sig själva och varandra, och bryta de mönster som präglat deras relation.

Terapeuten skapar också en sammanhängande bild av processen och återkopplar till de framsteg som gjorts, vilket stärker grunden för fortsatt arbete. Vid denna punkt förstärker terapeuten ofta de positiva känslor som uppstår, genom att lyfta fram och skapa konkreta bilder kring dessa upplevelser. Positiva känslor är viktiga eftersom de främjar ökad uppmärksamhet, kreativitet och motivation att utforska och anamma nya sätt att agera och relatera.

Tango 5 kan även vara ett sätt att avsluta en session och hjälper samtidigt till att bygga en bro till framtida arbete, där klienterna kan fortsätta att utvecklas och tillämpa det de lärt sig i terapitimmen.

Exempel på att validera det som hänt i samtalet i relation till samspelsmönstret:
”Titta hur ni precis mötte varandra och delade den här smärtan tillsammans. Ni gör det så vackert. Nu pratar ni bortom ert gamla mönster. Det är detta fina som alltid funnits där under ytan, och nu tar ni hand om det på ett så bra sätt.”

Exempel på att validera den utvecklingsprocess som hänt under samtalet:
”Du öppnade upp så fint och beskrev den här smärtan inom dig. Inte nog med det, du vågade också blotta den för din partner. Och för dig (vänder sig till den andre) var det första gången du hörde din partner på det sättet, och spontant sträckte du ut din hand, vilket var väldigt viktigt för hen.”

Exempel på att validera processen:
”Wow, titta hur ni har kunnat ta hand om det här som är så tungt och smärtsamt. Ni har verkligen utvecklats! Detta hade ni inte kunnat hantera den dag ni började parterapin.”

Exempel på att använda interventionen “Anknytningssådd” efter en tung terapitimme:
”Just nu är det svårt att mötas i det här svåra och sårbara. Jag ser att ni längtar efter varandra, även om det känns hopplöst just nu, så ser jag att ni båda vill mötas och hitta en förändring tillsammans.”

Källor till texten:

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Skribenten