• Första samtalet – Allians och bedömning: Under det första mötet fokuserar terapeuten på att skapa en trygg och förtroendefull relation med paret. Terapeuten bedömer de huvudsakliga problemen i relationen och identifierar områden som behöver arbete.
• Varsitt enskilt samtal – Allians och bedömning: Här träffar terapeuten varje partner individuellt för att få en djupare förståelse för deras personliga upplevelser och perspektiv. Detta hjälper till att identifiera individuella sår och behov, samt hur dessa påverkar relationen. Det är även ett tillfälle att bedöma om det finns kontraindikationer för parterapi.
• Därefter gemensamma samtal – Allians, bedömning, samspelsmönster: Efter de individuella samtalen återgår paret till gemensamma sessioner. Fokus ligger nu på att förstå och förändra de negativa samspelsmönster som skapar konflikt eller avstånd i relationen.

Varianter på praktisk upplägg

Det finns flera varianter på detta praktiska upplägg som kan anpassas beroende på parets behov eller din arbetsplats möjligheter:

• Två gemensamma samtal, därefter en till två enskilda samtal, följt av gemensamma samtal: Detta upplägg ger en balans mellan att arbeta med paret tillsammans och individuellt. Det möjliggör att först etablera en grundläggande förståelse av relationen och sedan utforska individuella perspektiv mer ingående innan man återgår till gemensamma sessioner.
• Arbete med 90-minuterssessioner och begränsat antal gånger: Om du har längre sessioner på 90 minuter och ett begränsat antal tillfällen, kan du börja med ett gemensamt samtal och sedan dela upp ett 90-minuterspass i två enskilda samtal. Detta möjliggör en effektiv användning av tiden och säkerställer att båda parterna får individuella samtal.

Första samtal

Under första samtalet är det viktigt att också tona in på parets historia om sin relation, eftersom det stärker alliansen och är avgörande för bedömningsprocessen. Allt kanske inte går att täcka in under det första samtalet, så du kan behöva återkomma till dessa ämnen under de individuella samtalen eller de första gemensamma samtalen. Terapeuten försöker besvara frågorna: Hur har deras relation utvecklats, och varför har de sökt terapi just nu? Målet är att förstå varje partners perspektiv och hur deras relation har kommit till denna punkt. Grundläggande information samlas in naturligt genom frågor som dessa:

• Hur länge har ni varit tillsammans? Vad var det som drog er till varandra?
• Bor ni tillsammans? Vem mer bor med er? Hur gamla är era barn? Hur är er relation med den utökade bonusfamiljen?
• Hur var det när er relation fungerade bra?
• När ni bråkar eller grälar, känner ni att ni löser problemen? Hur gör ni för att bli sams igen? Vem tar initiativ till närhet och sex? Är ni nöjda med ert sexuella förhållande?
• Hur var er relation i början? Kunde ni tidigare anförtro er åt varandra? Hur och när förändrades detta?
• Har ni upplevt betydande stressfaktorer i ert gemensamma liv? Hur har ni hanterat dem?
• Vad fick er att söka terapi just nu? Vems idé var det att söka terapi? Vilka förändringar vill ni båda se?

Att börja med att försöka förstå parets historik brukar öppna upp för att kunna göra resten av bedömningsarbetet och är en bra start för att etablera en allians. Det kan också vara viktigt att besvara nyfikna frågor från paret om EFT som metod. Det kan vara bra att ha en kort beskrivning som du som terapeut alltid kan använda för att på några minuter förklara metoden. Här är ett exempel :
“Parterapin går genom tre faser. Den första handlar om att kartlägga och förstå det mönster som har gjort att ni kört fast, och att börja ta gemensamma steg för att bryta det tillsammans. Den andra fasen handlar om att tillsammans ta hand om de sår som har uppstått som en konsekvens av mönstret, och att hitta vägar att stötta varandra när livet är tufft, för ibland är livet tufft. Den sista fasen handlar om att ta med sig det ni tillsammans har erövrat i terapin och integrera det i vardagen för att skapa en nära och trygg relation.”

Ibland kan du även behöva förklara anknytningsbegreppet för paret. Här är ett kortfattat exempel som på några minuter förklarar begreppet :
“Vår hjärna är egentligen gjord för en annan miljö, savannen, där vi konstant letar efter fara. Ett av de viktigaste skydden för oss är en trygg grupp där vi kan lita på varandra. Barn av vår art är, jämfört med andra däggdjurs barn, enormt beroende av andra personer som går att lita på och som sörjer för barnets behov. Det är egentligen en process som fortsätter hela livet, behovet av andra som sörjer för ens behov. En sådan speciell process är kärleksrelationen, där emotionellt tunga och sårbara känslor kan tas om hand. Målet med den här parterapin är att skapa en trygg hamn där ni på ett tillitsfullt sätt kan ta hand om tuffa känslor, för att även kunna mötas i intimitet och glädje.”

För många par är det också viktigt att veta lite om dig, som om du har barn, om du lever i en parrelation eller om du själv har gått i parterapi eller terapi. Hitta din egen stil och kom ihåg att detta endast görs med intentionen att normalisera paret och bör inte ta för mycket tid. Har du möjlighet, ett öppet par och tid över, är det även bra att börja med kartläggningen av samspelsmönstret.

Individuella sessioner

Individuella sessioner ger terapeuten möjlighet att stärka den terapeutiska alliansen genom att lyssna på individens problem och få en historik över tidigare vuxenrelationer, inklusive hur de tog slut. Under dessa sessioner kan terapeuten observera och interagera med varje klient utan deras partner, vilket ofta gör det lättare för klienterna att vara mer uppriktiga om känsliga ämnen som sexuell intimitet eller kontraindikationer för terapi. Terapeuten kan använda denna tid för att utforska information som kan vara svår att få fram när partnern är närvarande, såsom frågor om våld och andra övergrepp.

Genom att fråga individen vem de anförtror sig åt kan terapeuten också lättare ställa frågor om konkurrerande relationer, såsom en annan partner eller en relation på nätet. Individuella sessioner används även för att utforska tidigare anknytningsrelationer, familjebakgrund och tidigare betydelsefulla intima relationer. Terapeuten bedömer om det finns personliga anknytningstrauman som kan påverka den nuvarande relationen, vilket hjälper till att förstå klientens erfarenheter av intima relationer och de underliggande emotioner och anknytningsproblem som kan påverka relationen.

Hemligheter och enskilda sessioner i parterapi

Att genomföra individuella sessioner leder ofta till frågan om hemligheter. Kommer en EFT-terapeut att gå med på att undanhålla information från en enskild session för partnern? Detta bör tas upp i den gemensamma sessionen och upprepas i början av den individuella sessionen. Terapeuten kan förklara att medan klienten har rätt till personlig integritet, kan hemligheter störa EFT-processen och parets mål för terapin. Terapeuten uppmuntrar och stödjer att hemligheter, som pågående affärer, delas i gemensamma sessioner och bearbetar eventuella rädslor inför detta.

Vissa hemligheter, såsom en tidigare abort eller en avslutad affär från flera år sedan, kanske inte behöver diskuteras i parterapin. Om en klient har en pågående otrohetsaffär och inte vill dela detta med sin partner, skulle EFT-terapeuten förklara att terapin inte kan fortsätta eftersom hemligheten skulle underminera förändringsprocessen. Villkoret att åtminstone pausa den andra relationen och vara öppen om den i terapin är nödvändigt för att gå vidare.

Det Fortsatta Praktiska Upplägget för Parterapi: Förberedelse och Efterarbete

I det fortsatta praktiska upplägget av parterapin är förberedelse och efterarbete som terapeut avgörande för att skapa och upprätthålla en effektiv och meningsfull terapiprocess. Här är några riktlinjer för förberedelse och efterarbete inför och efter varje session:

Inför sessionen: Viktiga frågor att reflektera över

1. Är alliansen intakt med var och en i paret? Se till att du fortfarande har en stark terapeutisk allians med båda parter, vilket är grundläggande för en framgångsrik terapiprocess.
2. Vilket är det viktigaste negativa samspelsmönstret? Identifiera de destruktiva interaktionerna mellan parterna – vem gör vad, och hur påverkar detta deras dynamik?
3. Vilka är de främsta emotionerna som ligger till grund för samspelsmönstret? Utforska de känslomässiga drivkrafterna bakom mönstret och hur dessa kopplas till respektive partners anknytningsbehov.
4. Var befinner sig paret i EFT:s faser och steg? Analysera var paret befinner sig i den emotionellt fokuserade parterapi-processen och reflektera över vem du arbetade mest aktivt med (“gjorde tango med”) under föregående session.
5. Vilka är de avgörande relationshändelserna? Identifiera de mest betydelsefulla händelserna som definierar parets förhållande och påverkar deras nuvarande dynamik.
6. Hur beskriver paret sina självbilder och synen på varandra?Reflektera över hur var och en ser på sig själv och sin partner, och hur detta formar deras interaktioner.
7. Vad hindrar engagemang? Fundera på vad som hindrar varje partner från att fullt ut engagera sig i sina egna känslor eller att möta den andra. Hur kan du validera och arbeta med dessa blockeringar?
8. Vilka processhändelser var starkast under senaste sessionen? Identifiera de mest framträdande förändringarna eller dynamiska ögonblicken från förra gången.
9. Vilka är parets styrkor? Lyft fram deras resurser och kapacitet som kan stödja terapiprocessen.
10. Vad är målet för detta parterapimöte? Klargör vad ni ska fokusera på under den kommande sessionen.

Efter sessionen: Kort reflektion och uppföljning

1. Sammanfatta kort sessionsprocessen. Gör korta noteringar om vad som hände under sessionen för att hålla processen levande och tydlig.
2. Bekräftade jag båda parterna? Reflektera över om du lyckades validera båda parterna och deras upplevelser under sessionen.
3. Gjordes några framsteg? Identifiera eventuella framsteg eller förändringar som paret uppnått.
4. Uppmuntrade jag till kontinuitet? Påminde du om vikten av regelbundna sessioner, till exempel varje vecka, för att upprätthålla momentum i processen?
5. Föreslog jag läxor eller arrangemang? Reflektera över om du föreslog någon form av uppgift eller aktivitet för paret att arbeta med mellan sessionerna – alltid med fokus på medvetenhet och process, inte prestation. Observera att detta inte alltid är nödvändigt eftersom det viktigaste förändringsarbetet görs fört under terapitimmarna inte hemma.

Med detta strukturerade arbetssätt kan du säkerställa en kontinuerlig och framgångsrik terapiprocess som bygger på både närvaro och reflektion.

Källor till texten:

Johnson, S. M. (2004). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Second Edition. New York: Routledge.

Johnson, S. M., Bradley, B., Furrow, J., Lee, A., Palmer, G., Tilley, D., & Woolley, S. (2005). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – First Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Frågor och svar

Författaren av texten

Jens Mebius är en erfaren terapeut som specialiserar sig på parterapi, familjeterapi för vuxna barn och samtalsterapi online. Genom sitt arbete på Humanprocess hjälper han familjer och individer att skapa bättre förståelse och starkare relationer, även på distans. Med sin gedigna bakgrund som certifierad EFT-terapeut, handledare och Trainer bidrar Jens till att göra emotionellt fokuserad terapi tillgänglig för fler, samtidigt som han sprider metoden genom utbildningar och EFT handledning.

The post Praktiskt upplägg av en emotionellt fokuserad parterapi (EFCT) appeared first on Humanprocess.

Larm om anknytningförlust

Klienter kommer ofta till terapi fast i repetitiva mönster som upprätthåller deras känsla av nöd. Diffusa känslomässiga larm och oklara rädslor triggar skyddsreaktioner, som i sin tur förstärker dessa anknytningsrädslor. Anknytningsrädslor är ofta svåra att identifiera eftersom de är kopplade till starka överlevnadsinstinkter och kan kännas överväldigande. När vi kämpar för att överleva finns det inte tid att tänka ”Jag är rädd” – vi reagerar instinktivt genom att fly, slåss eller frysa.

På samma sätt, i ett ögonblick av relationell fara, finns det sällan tid eller utrymme att identifiera och uttrycka den grundläggande rädslan. Anknytningsrädslor för förlust, ensamhet, förtvivlan och panik förblir ofta osagda i dessa hotfulla stunder. Dessa outtryckta rädslor sätter igång reaktioner, som i sin tur triggar nya rädslor, och skapar en självförstärkande återkopplingsslinga.

Repetitiva återkopplingsslingor

När anknytningssystemet aktiveras av upplevda hot skapas återkopplingsslingor mellan inre känslor och relationella interaktioner. Utan trygg anknytning vänder sig klienter ofta till strategier som antingen förstärker eller undertrycker känslor, vilket skapar negativa mönster av självskydd och emotionell reaktivitet. Dessa mönster blir självförstärkande och kan förvärra symtomen.

Bowlbys teori om spegling visar hur inre upplevelser och relationer påverkar varandra. Genom att addera den sociokulturella kontexten ser vi hur externa hot, som internaliserad homofobi eller rasism, också påverkar självbild och relationer.

En EFT-terapeut hjälper klienter att förstå och bryta dessa mönster genom att identifiera anknytningshot, känslomässiga reaktioner och deras betydelser. Genom att skapa klarhet i dessa processer kan klienter börja hantera sina känslor mer konstruktivt och nå fram till de djupare, ofta ohörda, emotionerna bakom reaktiviteten.

Den första förändringshändelsen i EFT: Stabilisering

I EFT är det första steget i förändring att stabilisera det negativa mönstret som paret fastnat i. Istället för att använda strategier som förstärker ångest och smärta, hjälper terapeuten klienterna att förstå att problemet ligger i deras självskyddande mönster, inte i dem själva eller deras partner. Denna insikt gör att paret kan börja bryta den repetitiva cykeln av reaktivitet som drivs av dolda rädslor att förlora anknytningen.

Stabilisering innebär att minska reaktiviteten och skapa ett tryggare utrymme för att utforska de underliggande emotionerna. Par kan identifiera sina rädslor, som ofta gömmer sig bakom konflikter – exempelvis rädslan för övergivenhet eller för att bli förstörd. När mönstret blir tydligt inser de att det är detta, och inte varandra, som är problemet.

Klienter upptäcker att deras sätt att skydda sig, även om det varit välmenat, skapar distans och förvärrar konflikter. Med denna förståelse kan de börja förändra sitt mönster och bygga tryggare anknytningar. Detta ger hopp och möjliggör en djupare känslomässig utforskning i nästa steg av terapin.

Stabilisering handlar om att omformulera problemet: från att hitta fel till att samarbeta mot ett gemensamt mål. Det öppnar dörren för förändring och stärker känslan av kontroll och hopp för framtiden.

Vad EFT-terapeuter observerar vid stabilisering

En terapeut reflekterar över sina klienter som befinner sig i Fas 1 och ser fyra gemensamma mönster:

1. Anknytningslarm: Terapeuten märker tecken på anknytningshot och hör “larm” som ringer ”nöd” hos både i paret.
2. Känslomässiga händelsekedja: Klienter reagerar olika på dessa hot. Vissa blir intensiva och reaktiva, medan andra drar sig undan och är svårare att nå.
3. Dörröppningar till djupare känslor: Terapeuten observerar att varje känsloelement (t ex trigger, handlingstendens, meningsskapande osv) kan leda till en mer central och sårbar känsla. När dessa känslor kopplas samman till en begriplig helhet, framträder en djupare förståelse av rädslan som driver reaktiviteten.
4. Mönster och förändring: Terapeuten ser logiken i klienternas mönster och hur dessa förändras. Reaktiviteten minskar, och klienter börjar bli medvetna om sina känslokaskader och kan ibland avbryta dem. Denna medvetenhet ger dem utrymme att utforska sina upplevelser djupare.

Terapeuten uppfattar hopp i dessa förändringar, både i sina klienter och i sig själv, vilket stärker tron på processen.

Farosignaler och varningsklockor

En EFT-terapeut är ständigt uppmärksam på tecken som visar att romantiska partners upplever hot mot sin känsla av trygghet och acceptans i relationen. Dessa tecken kan framträda i ansiktsuttryck, tonfall och subtila kroppsrörelser. En höjd ögonbryn eller en liten förändring i kroppshållningen kan signalera en partner som vänder sig bort eller emot den andre.

Terapeuten identifierar ofta början på en cykel av känslomässig nöd och söker tecken på underliggande rädslor, som rädslan att förlora anknytningen. Genom att observera dessa varningssignaler kan terapeuten hjälpa klienter att identifiera de utlösande faktorer som förstärker deras cykler av nöd och skapa en tryggare grund för att hantera deras underliggande rädslor.

Händelsekedjan i emotioner

En EFT-terapeut observerar och lyssnar på klienters emotionella händelsekedja (trigger, snabb bedömning, kroppslig reaktion, meningsskapande och handlingstendens) som utspelar sig under sessionen. Genom att använda ett anknytningsperspektiv kan terapeuten upptäcka subtila förändringar i ansiktsuttryck, kroppsrörelser eller tonfall som signalerar att klientens amygdala har aktiverats och snabbt bedömt något som antingen tryggt eller hotfullt. Denna bedömning sker på en omedveten nivå och uttrycks genom kroppen innan klienten själv kan sätta ord på sina känslor. Terapeuten noterar dessa signaler och stämmer in på de kroppsliga tecken som visar att en emotionell process har påbörjats.

När en trigger uppfattas som ett hot, startar en emotionell händelsekedja som består av fem element:

1. Trigger: Något fångas på ”radarn”.
2. Snabb bedömning: Det som uppfattas på radarn upplevs som hotfullt och farligt
3. Kroppslig respons: Exempelvis adrenalinpåslag eller en känsla av ilska eller skam.
4. Meningsskapande: Klienten tolkar situationen, ofta genom en inre dialog.
5. Handlingsimpuls: Klienten reagerar, antingen genom att agera ut eller undertrycka sina känslor.

Terapeuten ser också hur vissa klienter, i mötet med sina triggers, använder överlevnadsstrategier som att avfärda sina känslor eller maskera dem med ett leende. Ett exempel på detta är när en klient upplever en orättvisa, känner ilska, men väljer att ignorera sin egen upplevelse och istället ”låtsas som att det inte berör”.

När terapeuten speglar och bekräftar klientens upplevelse, skapas en annan sorts emotionell händelsekedja:

1. Trigger (upplevs som trygg): Terapeuten bekräftar klientens känslor och synliggör deras sätt att hantera smärta.
2. Kroppslig respons: En paus, en lång utandning, eller synliga tecken på lättnad.
3. Meningsskapande: Klienten känner sig sedd och förstådd. ”Hon ser min smärta och ilska bakom leendet.”
4. Handlingsimpuls: Klienten uppskattar att bli bekräftad och reflekterar över sitt sätt att hantera sina känslor.
5. Kärnemotion: En glimt av glädje och tröst över att bli värderad och sedd.

Denna typ av dialog mellan terapeut och klienterna i paret hjälper till att bryta negativa emotionella mönster och öppnar upp för en djupare kontakt med klientens kärnemotioner.

Dörrar till underliggande, ouppmärksammade emotioner

I Fas 1 av EFT är klienternas kärnemotioner ofta utanför deras medvetande. De emotionella händelsekedjan som utspelar sig i deras mönster sker så snabbt att kärnemotionerna förblir oupptäckta. I takt med att den terapeutiska relationen skapar trygghet, kan terapeuten uppfatta subtila signaler som öppnar dörrar till mer sårbara och ouppmärksammade emotioner.

Varje del av en emotion – farosignaler, snabba omedvetna reaktioner, kroppsliga sensationer, meningsbetydelser, handlingar och reaktiva emotioner – kan fungera som en väg in till kärnemotionen. Dessa känslor driver ofta de repetitiva och eskalerande mönstren av emotionell reaktivitet.

Med hjälp av anknytningsperspektivet ser terapeuten bortom ytan och identifierar farosignaler som aktiverar klienternas självskyddande system. Klienter fast i rigida, repetitiva mönster agerar ofta i ett nödläge, styrda av rädslan för att förlora kärlek, anknytning eller sin egen självbild. I EFT ses reaktiva emotioner som frustration, ilska eller avtrubbning som koder för ouppmärksammade kärnemotioner, såsom rädsla för avvisning, ensamhet eller förlust.

I EFT för par ser terapeuten hur varje partners signaler och reaktioner triggar den andre och förstärker känslan av hot. Klienterna är ofta så upptagna av sina automatiska självskyddande reaktioner – att vända sig mot, bort från eller emot – att de inte når fram till sina kärnbehov eller tydligt kan uttrycka sina rädslor.

En EFT-terapeut fungerar som en vägledare som hjälper klienten att följa sina mönster och lyssna på de kärnemotioner som ligger bakom deras självskyddande beteenden. Detta öppnar för en djupare förståelse och möjlighet till förändring.

Trygghet och hopp: Mönstret som problemet

I slutet av stabiliseringsfasen (Steg 1, klienternas Steg 4) upplever klienter ofta en ny känsla av trygghet och hopp, även om skyddande mönster fortfarande kan dyka upp. Genom att sätta ord på sina underliggande rädslor kan de börja se mönstren som problemet snarare än varandra eller sig själva. Ett vanligt sätt för par är att identifiera och namnge sina cykler, som “den rasande stormen” eller “den frusna sjön”, börjar de förstå de sårbara emotioner som driver deras reaktioner.

De börjar förstå hur deras handlingar påverkar varandra och kan uttrycka insikter som:

• “Jag märker att när jag blir arg och högljudd, känner han en knut i magen.”
• “Det betyder mycket att han förstår varför jag blir så rädd när han drar sig undan.”

Sådana insikter skapar utrymme för förändring. Klienterna märker att de inte längre reagerar lika snabbt eller intensivt, och att deras relation känns tryggare. Stabilisering i Fas 1 innebär att klienterna får en trygg grund för att se sina mönster, utforska sina kärnemotioner och hitta nya vägar framåt.

Hur EFT-terapeuter formar den första förändringshändelsen: Stabilisering

Den stabiliserande förändringshändelsen i Fas 1 formas genom alla delar av EFT Tango, där Tango 2 – att samla och fördjupa klientens upplevelse – är central i senare skedet av Fas 1. Denna process hjälper par och individer att utforska och stabilisera sina mönster av snabb reaktivitet på larmande signaler.

Hur EFT-terapeuter guidar stabilisering med EFT Tango

1. Utforska det grundläggande mönstret: Använd Tango 1 för att kartlägga klienternas mönster. Vid behov, gå vidare med Tango 3 och 4 för att hjälpa dem att uppleva och äga sina reaktioner.
2. Samla och strukturera reaktionerna: Med Tango 2, kartlägg klienternas reaktioner från trigger, snabb bedömning, kroppslig reaktion, meningsskapande och handlingtendens. Utforska, fördjupa och identifiera kärnemotionen som driver mönstret. Använd Tango 3 och 4 för att skapa djupare medvetenhet genom nära interpersonella möten.
3. Integrera den nya förståelsen: Med Tango 5, rama in problemet som ett mönster och sammanfatta hur klienterna har stabiliserats. Fira deras framsteg och stärk känslan av hopp och självförtroende.

Tecken på stabilisering i emotionellt fokuserad parterapi

• Båda parterna börjar förstå vilka situationer som triggar deras “larmklocka” och hur de vanligtvis reagerar.
• De ser hur deras beteenden bidrar till att dra in partnern i cykeln och hur deras reaktioner triggar partnerns kärnrädsla.
• De upptäcker, sätter ord på och uttrycker de sårbara emotioner och längtan som ligger bakom att driva på eller dra sig undan.
• De accepterar sitt unika mönster som en ny förståelse av sina relationsproblem.
• Tillsammans med terapeuten skapar de en meningsfull berättelse om hur mönstret definierar deras relation och hur de skapar det. Detta ger en känsla av möjlighet: “Om vi skapade detta, kanske vi kan förändra det.”
• De blir medvetna om sin automatiska reaktivitet och kan ibland stoppa den.
• Mindre reaktivitet skapar större trygghet i relationen.
• Relationens ton blir mindre fientlig och mer engagerad och hoppfull, även om mönstret fortfarande återkommer, men på ett mindre skadligt sätt.
• Interaktionerna blir mer flexibla, och en ny typ av dialog uppstår där partners är känslomässigt mer engagerade. Konflikter är lugnare, och de känner sig närmare varandra.
• Upplevelsen av både sig själva och sin partner blir mindre begränsad.

Pådrivare:

• Känner lättnad över att partnern inte är likgiltig utan gömmer sig för att skydda sig från intensiteten i deras agerande.
• Börjar uttrycka en längtan efter kontakt. De är fortfarande arga och misstänksamma, men mindre fientliga, och börjar prata om sin sorg och desperation.

Tillbakadragare:

• Känner lättnad över att partnerns fientlighet inte är slumpmässig utan ett desperat svar på deras frånvändhet.
• Börjar prata om sin förlamning istället för att bara bli känslomässigt avtrubbade.

Hur EFT-terapeuter engagerar klienter under stabilisering

EFT-terapeuter hjälper klienter att fördjupa sin medvetenhet om självskyddande mönster och uppleva de kärnrädslor som driver dem genom att:

• Vara genuina, empatiska och visa ovillkorlig acceptans.
• Följa klienternas nuvarande mönster och förstå känslomässig fördjupning som en viktig del av förändring.
• Främja klienternas förmåga att reflektera över sina emotioner i realtid, vilket skapar möjlighet för djupare självinsikt och förändring.

Terapeuter använder EFT-interventioner och hållningen av RISSSSSC för att fördjupa känslomässig upplevelse. Genom att erbjuda en trygg och anpassad närvaro, med kulturell ödmjukhet och empatiskt engagemang, skapar terapeuten de förutsättningar klienterna behöver för att nå stabilisering och genomföra den första viktiga förändringen.

Källor till texten:

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten

Jens Mebius är en erfaren terapeut som arbetar med online parterapi, individuell terapi, familjeterapi med vuxna barn och EFT handledning. Genom Humanprocess hjälper han människor att skapa tryggare relationer och hantera livets utmaningar. Som grundare av Stockholms EFT Center leder han utbildningar och handledning inom emotionellt fokuserad terapi (EFT), vilket har gjort honom till en central figur i spridningen av metoden i Sverige.

The post Förändringshändelse 1: Stabilisering eller de-eskalering av parets negativa interaktion appeared first on Humanprocess.

Driva på – Backa undan

Det vanligaste mönstret är en krävande partner som interagerar med en tillbakadragen eller undvikande partner. I detta mönster är den distanserande eller “stenande” partnern i ett skyddande läge, vilket ofta utlöser panik eller aggression hos den andra partnern, som tänker “Jag ska få dig att reagera på mig.” De flesta andra mönster kan ses som varianter av detta grundläggande driva på/backa undan-mönster. När man försöker identifiera parets negativa mönster är det viktigt att komma ihåg att dessa positioner är “standardreaktioner” – det vill säga vad partnerna gör när de känner sig hotade eller sårbara.

Ett vanligt misstag bland nybörjande EFT-terapeuter är att bli förvirrade av en tillbakadragen make som söker sex men vanligtvis intar en tillbakadragen position, särskilt när han konfronteras, avvisas eller känner sig sårbar.

I heterosexuella par finns det en tendens att associera dessa positioner med könsskillnader, där kvinnan oftare är den som driver på och mannen den som backar undan. Men det finns många par som bryter mot dessa stereotyper, så EFT-terapeuten behöver vara öppen och nyfiken för att upptäcka varje pars unika mönster genom en undersökande process. En manlig partner som driver på kan te sig annorlunda än en kvinnlig, på grund av det möjliga tvångselementet i mannens pådrivande. Terapeuten bör särskilt notera detta vid bedömning av våld.

Vi finner också att könsneutrala och samkönade par ofta visar samma driva på/backa undan-mönster.

Backa undan – Backa undan

Ibland observerar terapeuten par vars interaktioner verkar vara ett mönster där båda backar undan. I detta mönster är båda partnerna ovilliga att engagera sig känslomässigt av rädsla för att driva bort sin partner. De tenderar att undvika konflikter, och vid konflikter drar sig båda tillbaka ännu mer. Detta kan vara parets grundläggande mönster; dock är det mer troligt att ett pådrivande/backa undan-mönster ligger till grund för det. Mönstret där båda backar undan utvecklas ofta från ett pådrivande/backa undan-mönster, där den pådrivande partnern har gett upp att nå fram till sin partner.

Tillbakadragandet av en “utbränd” pådrivande partner kan innebära en explicit vägran att engagera sig om inte partnern förändras. Det representerar ibland början på sorg och distansering från relationen. I andra fall där båda backar undan kan den pådrivande partnern vara en “mjuk” pådrivande, som är svår att känna igen eftersom han eller hon inte visar den överväldigande ängsliga energin som ses hos många pådrivande och eftersom han eller hon ger upp ganska lätt (detta är ganska vanligt bland svenska par). Dessa mönster är svåra för ett par att upprätthålla över tid.

Attack – Attack

Terapeuter observerar ofta sekvenser där båda parter attackerar varandra och eskalationer i parinteraktioner. Dessa eskalationer är vanligtvis avvikelser från ett annars pådrivande/backa undan-mönster, där den tillbakadragna partnern vänder om, exploderar i ilska och börjar kämpa när denne blir provocerad. Efter bråket återgår den tillbakadragna partnern oftast till sin ursprungliga position tills hen blir tillräckligt provocerad igen.

Spegelvänt, Driva på – Backa undan

Dessa samspelsmönster utvecklas över tid från otrygga mönster som har funnits under lång tid. Till exempel, efter årtionden av att vara pådrivande, slutar en fru gradvis att försöka komma nära sin man och börjar minska sitt engagemang i relationen. Hennes distanserade, arbetsbesatta make märker inte detta. När barnen flyttar hemifrån, en viktig övergångsperiod, meddelar frun att hon tänker lämna. Paret kommer till terapin med en spegelvänd loop, där mannen desperat försöker få sin fru att stanna för att förhindra en separation medan frun är försiktig och tillbakadragen och vägrar att binda sig till relationen. Denna loop är naturligtvis motsatsen till deras ursprungliga mönster där hon var pådrivande och han drog sig undan. I fallet med en spegelvänd loop arbetar terapeuten med den loop som presenteras under sessionen, men det faktum att mönstret är nyligen utvecklat och har sitt ursprung i en helt annan långsiktig loop är en viktig del av klientens historia och måste hållas i åtanke av terapeuten.

Komplext samspelsmönster

Dessa loopar är flerstegsloopar som vanligtvis är högreaktiva och ofta förekommer hos par som har överlevt trauma. Hos dessa par är ångest och undvikande påtagligt, vilket leder till mer komplicerade sekvenser av interaktioner. I ett exempel kräver Lo, som är en traumaöverlevare, argt sin partner Robins uppmärksamhet. Robin försöker tillfredsställa och ta hand om Lo, men Lo avvisar henne och säger åt henne att “gå bort”. Robin blir förvirrad och orolig för Los välbefinnande, vilket leder till att hon överöser Lo med frågor tills Lo stormar ut. Därefter följer en period av tystnad där ingen av dem pratar om vad som hänt, tills de långsamt börjar närma sig varandra igen.

I ett annat exempel på en komplex loop, ställer mannen tvingande krav på efterlevnad och uppmärksamhet. Hustrun drar sig undan, mannen eskalerar sina krav, och hustrun attackerar i självförsvar. Båda partnerna drar sig sedan undan, och hustrun blir deprimerad under en period på cirka tre dagar. Därefter tar mannen initiativ igen med en mjukare approach, och hustrun svarar långsamt, vilket leder till en kort period av kärleksfull sexualitet. Sedan upprepas loopen.

Källor till texten om samspelsmönster

Johnson, S. M. (2019). Attachment theory in practice : Emotionally Focused Therapy (EFT) with Individuals, Couples, and Families. New York: The Guilford Press.

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Frågor och svar – negativa samspelsmönster

Skribent

Jens Mebius är en av Sveriges mest erfarna terapeuter inom emotionellt fokuserad terapi (EFT) för par, med över ett decennium av arbete inom området. Han är certifierad EFT-terapeut, handledare och utbildare och grundade Stockholms EFT Center för att sprida metoden i Sverige. Genom sitt arbete hjälper han par att bryta negativa mönster och skapa djupare emotionella band, samtidigt som han utbildar terapeuter i att använda EFT för att stärka relationer på ett hållbart sätt.

The post Negativa samspelsmönster appeared first on Humanprocess.