Larm om anknytningförlust

Klienter kommer ofta till terapi fast i repetitiva mönster som upprätthåller deras känsla av nöd. Diffusa känslomässiga larm och oklara rädslor triggar skyddsreaktioner, som i sin tur förstärker dessa anknytningsrädslor. Anknytningsrädslor är ofta svåra att identifiera eftersom de är kopplade till starka överlevnadsinstinkter och kan kännas överväldigande. När vi kämpar för att överleva finns det inte tid att tänka ”Jag är rädd” – vi reagerar instinktivt genom att fly, slåss eller frysa.

På samma sätt, i ett ögonblick av relationell fara, finns det sällan tid eller utrymme att identifiera och uttrycka den grundläggande rädslan. Anknytningsrädslor för förlust, ensamhet, förtvivlan och panik förblir ofta osagda i dessa hotfulla stunder. Dessa outtryckta rädslor sätter igång reaktioner, som i sin tur triggar nya rädslor, och skapar en självförstärkande återkopplingsslinga.

Repetitiva återkopplingsslingor

När anknytningssystemet aktiveras av upplevda hot skapas återkopplingsslingor mellan inre känslor och relationella interaktioner. Utan trygg anknytning vänder sig klienter ofta till strategier som antingen förstärker eller undertrycker känslor, vilket skapar negativa mönster av självskydd och emotionell reaktivitet. Dessa mönster blir självförstärkande och kan förvärra symtomen.

Bowlbys teori om spegling visar hur inre upplevelser och relationer påverkar varandra. Genom att addera den sociokulturella kontexten ser vi hur externa hot, som internaliserad homofobi eller rasism, också påverkar självbild och relationer.

En EFT-terapeut hjälper klienter att förstå och bryta dessa mönster genom att identifiera anknytningshot, känslomässiga reaktioner och deras betydelser. Genom att skapa klarhet i dessa processer kan klienter börja hantera sina känslor mer konstruktivt och nå fram till de djupare, ofta ohörda, emotionerna bakom reaktiviteten.

Den första förändringshändelsen i EFT: Stabilisering

I EFT är det första steget i förändring att stabilisera det negativa mönstret som paret fastnat i. Istället för att använda strategier som förstärker ångest och smärta, hjälper terapeuten klienterna att förstå att problemet ligger i deras självskyddande mönster, inte i dem själva eller deras partner. Denna insikt gör att paret kan börja bryta den repetitiva cykeln av reaktivitet som drivs av dolda rädslor att förlora anknytningen.

Stabilisering innebär att minska reaktiviteten och skapa ett tryggare utrymme för att utforska de underliggande emotionerna. Par kan identifiera sina rädslor, som ofta gömmer sig bakom konflikter – exempelvis rädslan för övergivenhet eller för att bli förstörd. När mönstret blir tydligt inser de att det är detta, och inte varandra, som är problemet.

Klienter upptäcker att deras sätt att skydda sig, även om det varit välmenat, skapar distans och förvärrar konflikter. Med denna förståelse kan de börja förändra sitt mönster och bygga tryggare anknytningar. Detta ger hopp och möjliggör en djupare känslomässig utforskning i nästa steg av terapin.

Stabilisering handlar om att omformulera problemet: från att hitta fel till att samarbeta mot ett gemensamt mål. Det öppnar dörren för förändring och stärker känslan av kontroll och hopp för framtiden.

Vad EFT-terapeuter observerar vid stabilisering

En terapeut reflekterar över sina klienter som befinner sig i Fas 1 och ser fyra gemensamma mönster:

1. Anknytningslarm: Terapeuten märker tecken på anknytningshot och hör “larm” som ringer ”nöd” hos både i paret.
2. Känslomässiga händelsekedja: Klienter reagerar olika på dessa hot. Vissa blir intensiva och reaktiva, medan andra drar sig undan och är svårare att nå.
3. Dörröppningar till djupare känslor: Terapeuten observerar att varje känsloelement (t ex trigger, handlingstendens, meningsskapande osv) kan leda till en mer central och sårbar känsla. När dessa känslor kopplas samman till en begriplig helhet, framträder en djupare förståelse av rädslan som driver reaktiviteten.
4. Mönster och förändring: Terapeuten ser logiken i klienternas mönster och hur dessa förändras. Reaktiviteten minskar, och klienter börjar bli medvetna om sina känslokaskader och kan ibland avbryta dem. Denna medvetenhet ger dem utrymme att utforska sina upplevelser djupare.

Terapeuten uppfattar hopp i dessa förändringar, både i sina klienter och i sig själv, vilket stärker tron på processen.

Farosignaler och varningsklockor

En EFT-terapeut är ständigt uppmärksam på tecken som visar att romantiska partners upplever hot mot sin känsla av trygghet och acceptans i relationen. Dessa tecken kan framträda i ansiktsuttryck, tonfall och subtila kroppsrörelser. En höjd ögonbryn eller en liten förändring i kroppshållningen kan signalera en partner som vänder sig bort eller emot den andre.

Terapeuten identifierar ofta början på en cykel av känslomässig nöd och söker tecken på underliggande rädslor, som rädslan att förlora anknytningen. Genom att observera dessa varningssignaler kan terapeuten hjälpa klienter att identifiera de utlösande faktorer som förstärker deras cykler av nöd och skapa en tryggare grund för att hantera deras underliggande rädslor.

Händelsekedjan i emotioner

En EFT-terapeut observerar och lyssnar på klienters emotionella händelsekedja (trigger, snabb bedömning, kroppslig reaktion, meningsskapande och handlingstendens) som utspelar sig under sessionen. Genom att använda ett anknytningsperspektiv kan terapeuten upptäcka subtila förändringar i ansiktsuttryck, kroppsrörelser eller tonfall som signalerar att klientens amygdala har aktiverats och snabbt bedömt något som antingen tryggt eller hotfullt. Denna bedömning sker på en omedveten nivå och uttrycks genom kroppen innan klienten själv kan sätta ord på sina känslor. Terapeuten noterar dessa signaler och stämmer in på de kroppsliga tecken som visar att en emotionell process har påbörjats.

När en trigger uppfattas som ett hot, startar en emotionell händelsekedja som består av fem element:

1. Trigger: Något fångas på ”radarn”.
2. Snabb bedömning: Det som uppfattas på radarn upplevs som hotfullt och farligt
3. Kroppslig respons: Exempelvis adrenalinpåslag eller en känsla av ilska eller skam.
4. Meningsskapande: Klienten tolkar situationen, ofta genom en inre dialog.
5. Handlingsimpuls: Klienten reagerar, antingen genom att agera ut eller undertrycka sina känslor.

Terapeuten ser också hur vissa klienter, i mötet med sina triggers, använder överlevnadsstrategier som att avfärda sina känslor eller maskera dem med ett leende. Ett exempel på detta är när en klient upplever en orättvisa, känner ilska, men väljer att ignorera sin egen upplevelse och istället ”låtsas som att det inte berör”.

När terapeuten speglar och bekräftar klientens upplevelse, skapas en annan sorts emotionell händelsekedja:

1. Trigger (upplevs som trygg): Terapeuten bekräftar klientens känslor och synliggör deras sätt att hantera smärta.
2. Kroppslig respons: En paus, en lång utandning, eller synliga tecken på lättnad.
3. Meningsskapande: Klienten känner sig sedd och förstådd. ”Hon ser min smärta och ilska bakom leendet.”
4. Handlingsimpuls: Klienten uppskattar att bli bekräftad och reflekterar över sitt sätt att hantera sina känslor.
5. Kärnemotion: En glimt av glädje och tröst över att bli värderad och sedd.

Denna typ av dialog mellan terapeut och klienterna i paret hjälper till att bryta negativa emotionella mönster och öppnar upp för en djupare kontakt med klientens kärnemotioner.

Dörrar till underliggande, ouppmärksammade emotioner

I Fas 1 av EFT är klienternas kärnemotioner ofta utanför deras medvetande. De emotionella händelsekedjan som utspelar sig i deras mönster sker så snabbt att kärnemotionerna förblir oupptäckta. I takt med att den terapeutiska relationen skapar trygghet, kan terapeuten uppfatta subtila signaler som öppnar dörrar till mer sårbara och ouppmärksammade emotioner.

Varje del av en emotion – farosignaler, snabba omedvetna reaktioner, kroppsliga sensationer, meningsbetydelser, handlingar och reaktiva emotioner – kan fungera som en väg in till kärnemotionen. Dessa känslor driver ofta de repetitiva och eskalerande mönstren av emotionell reaktivitet.

Med hjälp av anknytningsperspektivet ser terapeuten bortom ytan och identifierar farosignaler som aktiverar klienternas självskyddande system. Klienter fast i rigida, repetitiva mönster agerar ofta i ett nödläge, styrda av rädslan för att förlora kärlek, anknytning eller sin egen självbild. I EFT ses reaktiva emotioner som frustration, ilska eller avtrubbning som koder för ouppmärksammade kärnemotioner, såsom rädsla för avvisning, ensamhet eller förlust.

I EFT för par ser terapeuten hur varje partners signaler och reaktioner triggar den andre och förstärker känslan av hot. Klienterna är ofta så upptagna av sina automatiska självskyddande reaktioner – att vända sig mot, bort från eller emot – att de inte når fram till sina kärnbehov eller tydligt kan uttrycka sina rädslor.

En EFT-terapeut fungerar som en vägledare som hjälper klienten att följa sina mönster och lyssna på de kärnemotioner som ligger bakom deras självskyddande beteenden. Detta öppnar för en djupare förståelse och möjlighet till förändring.

Trygghet och hopp: Mönstret som problemet

I slutet av stabiliseringsfasen (Steg 1, klienternas Steg 4) upplever klienter ofta en ny känsla av trygghet och hopp, även om skyddande mönster fortfarande kan dyka upp. Genom att sätta ord på sina underliggande rädslor kan de börja se mönstren som problemet snarare än varandra eller sig själva. Ett vanligt sätt för par är att identifiera och namnge sina cykler, som “den rasande stormen” eller “den frusna sjön”, börjar de förstå de sårbara emotioner som driver deras reaktioner.

De börjar förstå hur deras handlingar påverkar varandra och kan uttrycka insikter som:

• “Jag märker att när jag blir arg och högljudd, känner han en knut i magen.”
• “Det betyder mycket att han förstår varför jag blir så rädd när han drar sig undan.”

Sådana insikter skapar utrymme för förändring. Klienterna märker att de inte längre reagerar lika snabbt eller intensivt, och att deras relation känns tryggare. Stabilisering i Fas 1 innebär att klienterna får en trygg grund för att se sina mönster, utforska sina kärnemotioner och hitta nya vägar framåt.

Hur EFT-terapeuter formar den första förändringshändelsen: Stabilisering

Den stabiliserande förändringshändelsen i Fas 1 formas genom alla delar av EFT Tango, där Tango 2 – att samla och fördjupa klientens upplevelse – är central i senare skedet av Fas 1. Denna process hjälper par och individer att utforska och stabilisera sina mönster av snabb reaktivitet på larmande signaler.

Hur EFT-terapeuter guidar stabilisering med EFT Tango

1. Utforska det grundläggande mönstret: Använd Tango 1 för att kartlägga klienternas mönster. Vid behov, gå vidare med Tango 3 och 4 för att hjälpa dem att uppleva och äga sina reaktioner.
2. Samla och strukturera reaktionerna: Med Tango 2, kartlägg klienternas reaktioner från trigger, snabb bedömning, kroppslig reaktion, meningsskapande och handlingtendens. Utforska, fördjupa och identifiera kärnemotionen som driver mönstret. Använd Tango 3 och 4 för att skapa djupare medvetenhet genom nära interpersonella möten.
3. Integrera den nya förståelsen: Med Tango 5, rama in problemet som ett mönster och sammanfatta hur klienterna har stabiliserats. Fira deras framsteg och stärk känslan av hopp och självförtroende.

Tecken på stabilisering i emotionellt fokuserad parterapi

• Båda parterna börjar förstå vilka situationer som triggar deras “larmklocka” och hur de vanligtvis reagerar.
• De ser hur deras beteenden bidrar till att dra in partnern i cykeln och hur deras reaktioner triggar partnerns kärnrädsla.
• De upptäcker, sätter ord på och uttrycker de sårbara emotioner och längtan som ligger bakom att driva på eller dra sig undan.
• De accepterar sitt unika mönster som en ny förståelse av sina relationsproblem.
• Tillsammans med terapeuten skapar de en meningsfull berättelse om hur mönstret definierar deras relation och hur de skapar det. Detta ger en känsla av möjlighet: “Om vi skapade detta, kanske vi kan förändra det.”
• De blir medvetna om sin automatiska reaktivitet och kan ibland stoppa den.
• Mindre reaktivitet skapar större trygghet i relationen.
• Relationens ton blir mindre fientlig och mer engagerad och hoppfull, även om mönstret fortfarande återkommer, men på ett mindre skadligt sätt.
• Interaktionerna blir mer flexibla, och en ny typ av dialog uppstår där partners är känslomässigt mer engagerade. Konflikter är lugnare, och de känner sig närmare varandra.
• Upplevelsen av både sig själva och sin partner blir mindre begränsad.

Pådrivare:

• Känner lättnad över att partnern inte är likgiltig utan gömmer sig för att skydda sig från intensiteten i deras agerande.
• Börjar uttrycka en längtan efter kontakt. De är fortfarande arga och misstänksamma, men mindre fientliga, och börjar prata om sin sorg och desperation.

Tillbakadragare:

• Känner lättnad över att partnerns fientlighet inte är slumpmässig utan ett desperat svar på deras frånvändhet.
• Börjar prata om sin förlamning istället för att bara bli känslomässigt avtrubbade.

Hur EFT-terapeuter engagerar klienter under stabilisering

EFT-terapeuter hjälper klienter att fördjupa sin medvetenhet om självskyddande mönster och uppleva de kärnrädslor som driver dem genom att:

• Vara genuina, empatiska och visa ovillkorlig acceptans.
• Följa klienternas nuvarande mönster och förstå känslomässig fördjupning som en viktig del av förändring.
• Främja klienternas förmåga att reflektera över sina emotioner i realtid, vilket skapar möjlighet för djupare självinsikt och förändring.

Terapeuter använder EFT-interventioner och hållningen av RISSSSSC för att fördjupa känslomässig upplevelse. Genom att erbjuda en trygg och anpassad närvaro, med kulturell ödmjukhet och empatiskt engagemang, skapar terapeuten de förutsättningar klienterna behöver för att nå stabilisering och genomföra den första viktiga förändringen.

Källor till texten:

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten

Jens Mebius är en erfaren terapeut som arbetar med online parterapi, individuell terapi, familjeterapi med vuxna barn och EFT handledning. Genom Humanprocess hjälper han människor att skapa tryggare relationer och hantera livets utmaningar. Som grundare av Stockholms EFT Center leder han utbildningar och handledning inom emotionellt fokuserad terapi (EFT), vilket har gjort honom till en central figur i spridningen av metoden i Sverige.

The post Förändringshändelse 1: Stabilisering eller de-eskalering av parets negativa interaktion appeared first on Humanprocess.

I EFT betonas vikten av att skapa en trygg och tillitsfull miljö där klienterna kan utforska sina mest sårbara känslor utan rädsla för att bli dömda eller avvisade. Genom att känna sig trygga i denna miljö kan klienterna tillåta sig att verkligen uppleva och uttrycka sina kärnemotioner.

Dessa korrigerande emotionella erfarenheter innebär att klienterna får möjlighet att uppleva en ny, mer positiv emotionell respons i situationer där de tidigare har känt smärta, avvisning eller otrygghet. Till exempel kan en person som tidigare har upplevt avvisning i relationer, genom EFT, få uppleva att bli mött med förståelse och acceptans av sin partner när hen uttrycker sin rädsla. Detta skapar en ny, korrigerande upplevelse som bidrar till att omforma personens inre arbetsmodeller och anknytningsmönster, vilket i sin tur främjar psykologisk och relationell förändring.

Korrigerade emotionell erfarenhet

Genom att arbeta inom en trygg miljö kan dessa korrigerande emotionella erfarenheter bli katalysatorer för djupgående förändring, både på individnivå och i relationen som helhet. I slutändan leder detta till en stärkt anknytning mellan partnerna och en ökad känsla av trygghet, både i sig själva och i relationen.

Inom EFT-parterapi finns det tre kraftfulla korrigerande emotionella erfarenheter som par behöver uppleva tillsammans för att omstrukturera sin anknytning . Dessa är stabilisering eller de-eskalering av samspelsmönstret, återväckt engagemang av den tillbakadragne , och att pådrivaren agerar mjukare.

Källor till texten

Johnson, S. M. (2019). Attachment theory in practice : Emotionally Focused Therapy (EFT) with Individuals, Couples, and Families. New York: The Guilford Press.

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Frågor och Svar

Skribenten

Jens Mebius började arbeta med emotionellt fokuserad terapi (EFT) redan 2009 och var en av de första att introducera metoden i Sverige. Som certifierad EFT-terapeut, handledare och utbildare har han blivit en central figur inom utvecklingen av EFT i landet. Idag hjälper han par att stärka sina relationer och skapa trygghet genom terapi. Dessutom har han utbildat ett stort antal terapeuter och psykologer i att använda metoden, vilket har bidragit till dess spridning och etablering inom svensk psykoterapi.

The post Psykologisk förändring – en trygg korrigerade emotionell erfarenhet appeared first on Humanprocess.

I EFT-terapi är EXP särskilt relevant i arbetet med att skapa nya korrigerande emotionella erfarenheter, vilket är grunden för psykologisk förändring i Fas 2. För att uppnå detta mål behöver klienten nå nivå 4–7 på skalan, där emotionellt engagemang är tillräckligt djupt för att möjliggöra omstrukturering av anknytning och interaktionsmönster.

I Fas 1 av terapin är det dock avgörande att inte trycka på för hårt. Här är det acceptabelt att klienten befinner sig på nivå 4, där upplevelsen börjar fördjupas men fortfarande hålls inom klientens toleransfönster. Att gå utanför detta fönster riskerar att skapa en överväldigande eller avstängd upplevelse, vilket kan hindra terapiprocessen. Om klienten ändå hamnar i ett sådant tillstånd, är det terapeutens ansvar att hjälpa till att reglera upplevelsen och återställa balansen.

På nivå 1–3 av skalan tenderar klienten att förbli i en intellektualiserande eller ytligt emotionell reaktivitet, vilket är vanligt i Fas 1. Detta är en naturlig del av den tidiga terapiprocessen, och terapeuten arbetar gradvis med att hjälpa klienten att nå djupare nivåer av emotionellt engagemang för att bana väg för förändring i senare faser av terapin.

1. Pratar OM händelser, idéer eller andra människor.
2. Hänvisar till sig själv men utan att uttrycka några emotioner.
3. Personliga reaktioner på yttre händelser; begränsade självbeskrivningar; beteendemässiga beskrivningar av känslor.
4. Klienten fokuserar direkt på emotioner och tankar om sig själv. Kan börja känna igen och identifiera delar av den emotionella processen.
5. Engagerar sig i en utforskning av sin inre upplevelse och erfarenhet. Här finns en nyfikenhet eller villighet att utforska. Metaforer kan bli tillgängliga.
6. Klientens omedelbara emotioner är en integrerad del av hens slutsatser om hur hen fungerar inombords. Bortsett från det specifika innehållet klienten förmedlar, är hen aktivt och engagerad i sin direkta erfarenhet.
7. Klienten visar tydligt att hen kan röra sig från en inre referens till en annan, förändra och modifiera sina föreställningar om sig själv, sina känslor och sina privata reaktioner på sina tankar eller handlingar i termer av deras omedelbart upplevda nyanser när de inträffar i den aktuella upplevelsen.

Källor till texten

Johnson, S. M. (2019). Attachment theory in practice : Emotionally Focused Therapy (EFT) with Individuals, Couples, and Families. New York: The Guilford Press.

Frågor & Svar

Författaren till texten

Jens Mebius är en erfaren EFT-utbildare och parterapeut som bedriver parterapi online via Humanprocess. Han är en ledande expert inom emotionellt fokuserad terapi och arbetar både med att utbilda terapeuter och hjälpa par att stärka sina relationer genom evidensbaserad metodik.

The post Experiencing Scale appeared first on Humanprocess.

Trygga anknytningsstrategier kännetecknas av en öppenhet för att både ta emot stöd och ge hjälp till andra, samtidigt som man ser på sig själv och andra med acceptans och empati. Om man däremot har erfarenheter som visar att öppenhet inte varit tryggt, är det vanligt att utveckla strategier kopplade till otrygga anknytningsmönster.

Emotioner är inte primitiva eller irrationella reaktioner, utan ett sofistikerat informationssystem som integrerar biologiska och emotionella behov med tidigare erfarenheter, nuvarande uppfattningar av omgivningen och förväntade sociala konsekvenser. Emotioner kan förstås som en stegvis process som formar och påverkar olika aspekter av mänskliga erfarenheter och relationer.

Vanliga emotioner i mänsklig erfarenhet

Flera grundläggande emotioner är universella och gemensamma för den mänskliga upplevelsen. Dessa emotioner kan identifieras genom liknande mönster av verbala och icke-verbala uttryck. Varje emotion är kopplad till specifika handlingstendenser—drivkrafter som styr våra reaktioner och beteenden. Här är en koppling mellan några vanliga emotioner och de handlingstendenser de utlöser:

Att vara sårad är en komplex emotion som innefattar ilska, sorg, rädsla för att förlora sin partner och ofta även skam. För att förstå kärnan i denna smärta behöver man sammanställa och destillera upplevelsen. Detta innebär att undersöka de olika delarna av emotionen: de skapade betydelserna, handlingstendenserna, kroppsliga reaktioner samt de inbäddade längtan och behov som finns där.

Panksepp beskriver en särskild typ av rädsla, kallad “ursprunglig panik”, som väcks vid förlust eller hot om förlust av en betydelsefull person. I nära relationer (tex kärleksrelationen) är rädslan ofta den dominerande känslan. Den fungerar som en grundläggande överlevnadsinstinkt som driver människor att söka närhet och trygghet när de upplever hot om förlust eller social avvisning. Denna rädsla mildras när en trygg anknytningsperson finns tillgänglig för att ge säkerhet och tröst. Utan sociala band riskerar vi att leva i smärta och isolering.

Kärnemotioner och reaktiva emotioner

Kärnemotioner är direkta och omedelbara responser på det som händer i stunden. De är ofta omedvetna och upplevs som fysiska förnimmelser i kroppen. När vi blir medvetna om våra kärnemotioner hjälper de oss att agera på ett mer anpassningsbart sätt: exempelvis kan rädsla vid ett hot leda till att vi söker trygghet eller reagerar beslutsamt, medan smärta och sorg vid en förlust motiverar oss att söka tröst och stöd.

När människor saknar trygga anknytningsband och befinner sig i nöd, tenderar de dock att ersätta kärnemotioner med ytliga eller reaktiva emotioner. Dessa reaktiva emotioner fungerar som en skyddsmekanism som döljer de ursprungliga känslorna i en viss situation. Till exempel kan ilska över en kränkning döljas av depression eller ångest, medan fientlighet kan maskera en känsla av skam.

Ytliga eller reaktiva emotioner, som ilska eller känslolöshet, försvårar tillgången till de underliggande kärnemotionerna och de behov som är kopplade till dem. Dessa reaktiva responser ökar dessutom den kroppsliga upphetsningen och leder till negativa bedömningar, vilket håller personen fast i ett mönster av ineffektiva och destruktiva handlingar.

Emotion som en process

Emotioner kan förstås som en process som utvecklas i flera steg, en modell som introducerades av Magda Arnold redan på 1960-talet. Dessa steg beskriver hur emotioner väcks och påverkar vårt beteende. Processen inkluderar följande steg:

• Trigger/signal: En yttre stimulans som triggar en emotionell respons. I parterapi handlar det ofta om en specifik händelse eller ett beteende från partnern. Ibland kan det vara en förväntning på hur partnern ska agera, grundad i tidigare erfarenheter.
• Snabb bedömning: En omedelbar, förmedveten bedömning av signalen, där hjärnans limbiska system identifierar om situationen är positiv eller negativ, trygg eller hotfull. Denna bedömning sker snabbt och utlöser den emotionella responsen.
• Kroppslig reaktion: Fysiologiska förändringar som förbereder kroppen på att agera, exempelvis ökad hjärtfrekvens, spända muskler eller förberedelsetillstånd för kamp, flykt eller frysning.
• Meningsskapande: Tolkningar och uppfattningar kring sig själv, den andre och relationen. Här bearbetas och omvärderas den initiala snabba bedömningen utifrån kognitiva processer och tidigare erfarenheter.
• Handlingstendens: Den drivkraft eller impuls som leder till en specifik beteenderespons. Detta kan vara en medveten handling eller en automatisk reaktion beroende på situationen.

Helheten av samspelsmönstret

Sammankopplingen av båda parternas emotionella processer är drivkraften bakom det negativa samspelsmönster som paret ofta fastnar i. En central del av denna fas i parterapin är att hjälpa paret att bli medvetna om helheten i loopen och hur deras emotionella processer samverkar för att upprätthålla mönstret. Denna insikt är avgörande för att påbörja förändringsarbetet.

Gräva djupare i negativa rundgångar och interaktionella positioner

EFT-terapeuten lyssnar aktivt på partnernas beskrivningar av varandras beteenden och identifierar de känsloladdade teman som framkommer i deras uttalanden. Dessa teman innehåller ofta metaforer eller beskrivande fraser som fungerar som “emotionella handtag” för att nå och fördjupa klientens upplevelser. Under Kartläggning av samspelsmönstret framkommer vanliga fraser som används av tillbakadragande eller pådrivande partners, och terapeuten använder dessa handtag som en ingång till de underliggande emotionella upplevelser som dessa uttalanden speglar.

I Tango 1 bjuder terapeuten in partnern att stanna i nuet och skapa utrymme för att utforska dessa känslomässigt laddade upplevelser. De positioner som parterna intar i samspelet, tillbakadragen – pådrivande, speglar bådas känslomässiga tillstånd och förstärker loopen som håller dem fast i mönstret.

Nedan finns en tabell som illustrerar möjliga känslomässiga upplevelser kopplade till de två positionerna:

När terapeuten speglar det som sker i nuet genom empatiska reflektioner och valideringar, ökar ofta partnernas medvetenhet och tillgänglighet för att utforska sina underliggande upplevelser. Ett centralt mål i fas 1 – stabilisering är att samla och fördjupa den emotionella processen, vilket skapar en trygg bas för vidare terapeutiskt arbete.

Att arbeta med emotioner

Att arbeta med emotioner kräver att terapeuten engagerar sig i klienternas direkta upplevelser av dessa emotioner. Med utgångspunkt i hållningen RISSSSSC använder terapeuten enkla, konkreta ord och bilder för att hjälpa klienten att fördjupa sin upplevelse, så att emotionerna blir levande och specifika. Samtidigt säkerställer terapeuten att klienten arbetar med sina emotioner på ett “säkert avstånd” för att undvika överväldigande känslor eller avtrubbning.

Genom att hjälpa klienterna att sätta ord på sina emotionella processer skapas en tydligare förståelse för upplevelser som annars kunde ha förblivit vaga eller generaliserade till etiketter som frustration eller rädsla. Detta bidrar till att skapa ett sammanhang för emotionens utveckling och öppnar för nya sätt att medvetet hantera, engagera sig i och reglera emotionella responser. Terapeuten hjälper också paret att utveckla ett helikopterperspektiv, vilket innebär att förstå hur deras respektive emotionella processer påverkar och stressar varandra, vilket ofta leder till ökad reaktivitet.

Bådas reaktivitet valideras som en del av terapin för att skapa trygghet och förståelse. När klienterna känner sig sedda och hörda, även i sin reaktivitet, öppnas möjligheten att börja utforska de djupare kärnemotionerna och deras anknytning till grundläggande behov av trygghet och närhet i relationen.

Terapeuten börjar ofta med att arbeta på en ytligare nivå för att möta klienterna där de befinner sig, med fokus på att acceptera och validera de emotioner som först är tillgängliga. Detta steg är avgörande för att gradvis kunna nå de underliggande kärnemotionerna, som ofta rör smärta, rädsla eller längtan och som ligger bakom reaktiva och självskyddande responser.

Det är också viktigt att förstå att förändring i EFT inte bara handlar om att namnge eller omformulera negativa emotioner, även om detta är en central del av Fas 1. Det handlar i hög grad om att skapa nya emotionella erfarenheter som organiserar nya sätt att interagera och relatera till varandra, vilket är avgörande för framgångsrikt arbete i Fas 2 av terapin.

Källor till texten

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Johnson, S. M. (2019). Attachment theory in practice : Emotionally Focused Therapy (EFT) with Individuals, Couples, and Families. New York: The Guilford Press.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, Lorrie L.. Stepping into Emotionally Focused Therapy: Key Ingredients of Change. Taylor & Francis. Kindle Edition.

Frågor och Svar

Författaren till texten

Jens Mebius bedriver parterapi online och är en av Sveriges ledande experter på emotionellt fokuserad terapi (EFT). Han är grundare av Stockholms EFT Center och driver Humanprocess, där han erbjuder terapi för par, familjer och individer. Med lång erfarenhet som terapeut och utbildare arbetar han aktivt för att sprida EFT i Sverige och internationellt.

The post Emotioner appeared first on Humanprocess.