Trauma och parterapi

När kroppen reagerar som om faran är här

Tecknad man ser spänt mot ett ljust fönster medan hans partner sitter längre bort i rummet.

Efter traumatiska erfarenheter kan kroppen reagera som om faran är här, trots att situationen är trygg. Hotreaktionen kommer före tanken: bröstet spänns, blicken söker en utväg eller orden försvinner. Partnern upplever kanske att ni nyss pratade om något vardagligt och undrar varför kontakten plötsligt blev så svår.

För att förstå reaktionerna behöver paret se både vad som händer inom personen och hur ni sedan påverkar varandra. Det behöver också vara tydligt om det finns verklig fara i den nuvarande situationen.

När reaktionen kommer före orden

Ett skydd kan komma så snabbt att den egna eftertanken hamnar på efterkälken. Personen märker att hen redan har höjt rösten, slutat svara eller gått undan. Senare är det ofta lättare att se vad som väckte reaktionen än när den pågick.

Att förstå detta som ett skydd gör reaktionen mer begriplig. Det betyder inte att alla beteenden är acceptabla eller att personen saknar möjlighet att få hjälp att förändra dem. Det ger en annan utgångspunkt än att se det som ovilja eller ett medvetet försök att göra samtalet svårt.

Det går heller inte att avgöra orsaken till starka reaktioner enbart från hur de ser ut. Flera slags besvär och livsbelastningar kan påverka. Traumaperspektivet behöver därför undersökas, snarare än antas förklara varje intensiv konflikt.

Vad en påminnelse kan innebära

En påminnelse behöver inte vara en tydlig tanke på det som hände. Ett tonfall, ett ljud, en rörelse eller en känsla av att inte kunna påverka får ofta en stark betydelse. Personen kanske vet att partnern är en annan människa och känner ändå en omedelbar beredskap.

I ett tänkt exempel blir en person spänd när partnern går snabbt närmare under ett spänt samtal. För partnern är rörelsen ett försök att nå fram. För den andra väcker den en känsla av att inte hinna välja avstånd. När hen backar följer partnern efter, fortfarande i ett försök att få kontakt.

Ofta är det först i efterhand som båda förstår hur olika de upplevde ögonblicket. Att sakta ned och få hjälp att beskriva det gör situationen mer begriplig. Partnern behöver samtidigt ta ett uttryckt behov av utrymme på allvar.

Olika sätt att skydda sig

En del reaktioner är tydliga utåt. Personen blir arg, argumenterar eller försöker lämna situationen. Andra märks mer som stillhet: hen blir tyst, får svårt att tänka eller känner sig avskärmad från det som pågår.

Den yttre stillheten betyder inte nödvändigtvis att personen är lugn eller inte bryr sig. Bakom en blick som partnern har svårt att läsa finns ofta mycket anspänning. Samtidigt går det inte att veta vad tystnaden betyder utan att undersöka personens egen erfarenhet.

Skydden skiftar också. En person försöker först förklara, blir sedan skarp och stänger till sist av. Johnson och Campbell betonar betydelsen av att terapeuten följer vad som händer och anpassar arbetet efter personens möjlighet att vara närvarande.

Vad partnern ser och upplever

Partnern möter ofta beteendet före bakgrunden. Hen hör ett hårt svar, märker avståndet eller ser att samtalet har stannat. Det väcker egna känslor av ensamhet, otillräcklighet eller rädsla att relationen håller på att försvinna.

Den som försöker hjälpa gör då mer av något som känns logiskt för hen: ställa fler frågor, förklara sin goda avsikt eller komma närmare. Om detta uppfattas som press ökar den andras behov av skydd. Bådas försök för dem längre från det de längtar efter.

Även partnern behöver få sin upplevelse förstådd. Att en reaktion hänger ihop med trauma tar inte bort dess påverkan på relationen. Arbetet ger båda ett språk för vad som händer och stöd att ta ansvar för hur de bemöter varandra.

När bådas beredskap ökar

Efter flera svåra samtal börjar oron redan före samtalet. Den ena väntar på att bli trängd, den andra väntar på att bli avvisad. Små skiftningar i ansikte och röst får stor laddning, och båda går snabbt in i sina vanliga skydd.

Det gör cirkeln svår att bryta med enbart förståelse. Paret kan i efterhand vara överens om att de vill varandra väl och ändå fastna nästa gång. När kroppen är upptagen av skydd blir det svårare att samtidigt uppfatta partnerns sårbarhet.

En terapeut hjälper er att följa förloppet i mindre delar. Då blir det möjligt att upptäcka var kontakten börjar kännas osäker och vad som händer precis innan orden blir hårda eller försvinner. Det sker utan att någon görs till hela problemet.

Trygghet och handlingsutrymme

När någon är överväldigad gör mer intensitet det svårare att återfå kontakt. Personen behöver kanske mer utrymme, tydligare förutsägbarhet eller hjälp att sätta ord på en gräns. Beröring är bara stödjande när den är välkommen.

Detta är frågor som behöver undersökas tillsammans och anpassas efter situationen. Ett generellt råd att alltid krama, stanna kvar eller fortsätta prata blir lätt fel. Era gränser och möjligheten att uttrycka dem ska få betydelse.

Om någon faktiskt hotar, kontrollerar, blockerar en utgång eller använder våld behöver säkerheten bedömas först. En begriplig reaktion på utsatthet ska inte omtolkas till ett gammalt trauma som personen förväntas lugna ned.

Terapeutens arbete med takten

I EFCT hjälper terapeuten paret att förstå och bromsa det reaktiva samspelet. Hen följer hur mycket var och en kan vara kvar i sin upplevelse och i kontakten. Om arbetet blir överväldigande behöver riktningen eller intensiteten ändras.

Ofta handlar det först om att skapa ordning i vad som hände, bekräfta att reaktionen har en begriplig bakgrund och hjälpa partnern att uppfatta den. När det finns mer trygghet kan paret efter hand närma sig de behov som ligger under skyddet.

De förväntas inte själva återskapa svåra situationer eller pressa sig genom starka reaktioner som en hemuppgift. Om besvären kräver individuellt stöd eller särskild traumabehandling behöver det bedömas och planeras med relevant kompetens.

Att få fler möjliga svar

Förändring märks i att personen känner vad som händer tidigare och att partnern lättare förstår hur hen kan svara. Ett behov av avstånd går att uttrycka utan att hela kontakten bryts. Ett försök till närhet kan ske utan att den andra känner sig trängd.

Sådana erfarenheter ger mer handlingsutrymme. Målet är att båda ska kunna ha känslor, behov och gränser i relationen, med fler möjligheter än de skydd som tidigare tog över nästan automatiskt.

Källor och vidare läsning

Texten är självständigt formulerad med nedanstående böcker som underlag. Boken om parterapi med traumaöverlevare är det huvudsakliga EFCT-underlaget; boken från 2026 ger kompletterande traumaförståelse med fokus på individuell EFT, EFIT. Exemplen i texten är tänkta och beskriver inga verkliga klienter.

  • Johnson, S. M. (2002). Emotionally Focused Couple Therapy with Trauma Survivors: Strengthening Attachment Bonds. The Guilford Press.
  • Johnson, S. M., & Campbell, T. L. (2026). Emotionally Focused Therapy for Trauma. The Guilford Press.
  • Johnson, S. M. (2011). Hold Me Tight. Piatkus.
  • Johnson, S. M. (2014). The Love Secret: The Revolutionary New Science of Romantic Relationships (utgiven som Love Sense i andra marknader). Piatkus.
  • Johnson, S. M. (2022). Hold Me Tight Workbook. Piatkus.

Särskilt kapitel 2–3 och 5 i Emotionally Focused Couple Therapy with Trauma Survivors samt kapitel 1 och 5–6 i Emotionally Focused Therapy for Trauma. Hold Me Tight, The Love Secret och arbetsboken kompletterar förståelsen av parets negativa cirkel.

När tidigare erfarenheter påverkar er kontakt

Emotionellt fokuserad parterapi online

Boka ett första samtal
Jens Mebius med glasögon.

Om skribenten

Jens Mebius

Certifierad EFT-terapeut och EFT-handledare samt utbildare (ICEEFT Trainer) i emotionellt fokuserad terapi. Terapeut sedan 2005, sedan 2014 den andra certifierade EFT-terapeuten i Sverige och grundare av Stockholm EFT Center.

Läs mer om Jens