Trauma och parterapi

Att vara partner till någon som har varit med om trauma

Tecknat kvinnligt par sitter på en veranda och ser mot varandra med eftertänksamma, uppmärksamma uttryck.

Som partner till någon som har varit med om trauma behöver du både förstå hur traumat påverkar din partner och få plats med dina egna känslor, behov och gränser. Det rymmer ofta mycket omsorg och en stark önskan att vara en trygg person, men också stunder av hjälplöshet. Du försöker nå fram men vet inte vad som hjälper. Något som kändes bra i går blir svårt i dag, och efter hand börjar du kanske tvivla på din förmåga som partner.

Relationen behöver få plats för bådas erfarenheter. Den som bär följder av trauma behöver bli förstådd och respekterad. Partnern behöver också få vara en person med känslor, behov och gränser. I EFCT blir bådas upplevelser och samspelet mellan dem en del av arbetet.

När viljan att hjälpa inte visar vägen

Det är naturligt att vilja lugna, förklara eller hitta en lösning när någon man älskar har det svårt. Men stöd får sin betydelse i den andras erfarenhet. Det som är tänkt som omtanke kan kännas som press om personen behöver mer tid eller utrymme.

Någon vill bli lyssnad på medan partnern försöker visa att faran är över. Någon behöver avstånd från beröring medan partnern försöker trösta genom en kram. Någon vill få sin vardag tillbaka och upplever försiktigheten runt sig som att inte längre bli sedd som kapabel.

Det finns därför inget enda rätt sätt att vara stödjande. Paret behöver ofta hjälp att upptäcka vad som händer i specifika ögonblick och hur omsorgen blir uppfattad. Den egna goda avsikten är viktig, men den ger inte alltid svaret på vad som behövs.

Partnerns erfarenhet behöver få plats

Den som försöker hjälpa blir efter hand ofta försiktig med sina egna känslor. En besvikelse hålls tillbaka, en fråga ställs inte och ett behov av närhet känns själviskt. Personen vill inte öka belastningen men riskerar att bli ensam med allt mer.

Ofta finns också irritation, sorg eller rädsla. Sådana känslor ska få vara begripliga utan att användas för att skuldbelägga den som har det svårt. En partner kan vara både kärleksfull och trött. Att behöva eget stöd säger inte att omsorgen saknas.

I ett tänkt exempel har en person börjat avstå från nästan alla egna aktiviteter för att kunna finnas till hands. Hen hoppas att mer tillgänglighet ska göra relationen lugnare. Samtidigt växer ensamheten och en känsla av att det egna livet håller på att försvinna.

När detta till sist kommer ut i en skarp kommentar hör partnern att hen är en börda. Båda behöver hjälp att förstå vad som har blivit svårt, så att samtalet kan handla om omsorgens villkor och bådas liv.

Att vara viktig utan att bära hela ansvaret

Sue Johnson beskriver hur en nära relation kan bli en viktig källa till stöd för en person som möter följderna av trauma. Det betyder inte att partnern ska utföra behandling eller vara ansvarig för att alla reaktioner försvinner.

Ingen kan alltid vara tillgänglig, uppfatta varje signal eller ge ett svar som känns rätt. Om tryggheten görs beroende av att partnern aldrig missar något blir bådas utrymme mycket litet. Förväntningarna behöver vara möjliga att leva med.

Professionellt stöd kan behövas för besvär som paret inte kan eller ska bära ensamt. Ofta behövs också andra relationer, återhämtning och praktisk avlastning. Ett kärleksfullt partnerskap får vara en del av stödet utan att behöva vara hela stödet.

Omsorg som rymmer gränser

Att respektera ett behov av lugn eller utrymme är betydelsefullt. Samtidigt behöver paret undersöka hur vardagen påverkas och vad som händer med den andras behov. En gräns ska kunna uttryckas utan att bli ett besked om att kärleken är slut.

Det är svårt när båda snabbt blir rädda. Den ena hör att partnern inte längre orkar och känner sig övergiven. Den andra hör att varje egen gräns gör ont och blir alltmer osäker på vad hen får önska. Ofta behövs hjälp att göra bådas erfarenheter möjliga att ta emot.

Trauma kan göra reaktioner begripliga, men ger ingen rätt att hota, kontrollera eller skada en partner. Om sådant finns behöver säkerheten bedömas och lämpligt stöd ordnas. En förståelse för bakgrunden får inte bli ett krav på att någon ska tåla utsatthet.

När stöd uppfattas på olika sätt

En partner kan känna sig avvisad när ett kontaktförsök inte går att ta emot. Den andra känner samtidigt ofta skam över att behöva säga nej eller över att inte kunna ge ett tydligt svar. Försök att lugna varandra leder då ibland till ännu mer ansträngning.

Det hjälper att förstå vad ett visst stöd betyder för var och en. En fråga kan kännas intresserad eller granskande. En stunds avstånd kan kännas omtänksam eller övergivande. Betydelsen behöver bli synlig i parets eget sammanhang.

Ingen ska behöva berätta detaljer ur traumatiska erfarenheter för att få sin gräns respekterad. Det går att få hjälp med hur ett behov märks i nutid utan att göra partnern till vittne till allt som hänt. Vad som delas ska vara ett eget val.

Egna erfarenheter och behov av stöd

Partnerns reaktioner har också en historia. En känsla av att inte räcka till kan väcka gamla erfarenheter av misslyckande. Ett behov av avstånd kan påminna om tidigare förluster. I många par bär båda erfarenheter som gör vissa ögonblick känsliga.

Det är därför viktigt att ingen blir fast i rollen som den som har problem eller den som alltid ska förstå. Båda behöver bli sedda som hela personer. Individuellt stöd kan ge utrymme att tala om sådant som ännu är svårt att uttrycka tillsammans.

Hur EFCT kan hjälpa båda

I emotionellt fokuserad parterapi hjälper terapeuten paret att se den cirkel som växer fram när omsorg, oro och skydd kolliderar. Hen undersöker bådas erfarenheter och vad som gör det svårt att nå varandra.

Den som är påverkad av trauma får hjälp att uttrycka ett behov på ett sätt som känns möjligt. Partnern får stöd att uppfatta behovet och samtidigt känna och uttrycka sin egen upplevelse. Ingen förväntas klara detta ensam när stressystemen redan är starkt aktiverade.

Arbetet anpassas till parets förutsättningar. Ibland handlar det först om mindre överväldigande samtal och tydligare gränser. Senare blir det ofta mer utrymme för känslomässig närhet. Vid behov behöver parterapin samordnas med annan hjälp, med samtycke.

Plats för en hel relation

Trauma kan ta stor plats utan att behöva bli hela bilden av relationen. Det finns kanske också humor, gemensamma intressen, tillgivenhet och sätt att vara tillsammans som känns enklare. Dessa delar ska få finnas utan krav på att varje stund ska bidra till läkning.

Ett mer hållbart stödjande samspel rymmer både omsorg och eget liv. Båda ska få längta, säga nej, vara trötta och ibland behöva hjälp. När den möjligheten blir större blir det också lättare att välja närhet.

Källor och vidare läsning

Texten är självständigt formulerad med nedanstående böcker som underlag. Boken om parterapi med traumaöverlevare är det huvudsakliga EFCT-underlaget; boken från 2026 ger kompletterande traumaförståelse med fokus på individuell EFT, EFIT. Exemplen i texten är tänkta och beskriver inga verkliga klienter.

  • Johnson, S. M. (2002). Emotionally Focused Couple Therapy with Trauma Survivors: Strengthening Attachment Bonds. The Guilford Press.
  • Johnson, S. M., & Campbell, T. L. (2026). Emotionally Focused Therapy for Trauma. The Guilford Press.
  • Johnson, S. M. (2011). Hold Me Tight. Piatkus.
  • Johnson, S. M. (2014). The Love Secret: The Revolutionary New Science of Romantic Relationships (utgiven som Love Sense i andra marknader). Piatkus.
  • Johnson, S. M. (2022). Hold Me Tight Workbook. Piatkus.

Särskilt kapitel 3–5 i Emotionally Focused Couple Therapy with Trauma Survivors om anknytning, bedömning och båda partnernas erfarenheter. Emotionally Focused Therapy for Trauma ger kompletterande traumaförståelse; Hold Me Tight, The Love Secret och Hold Me Tight Workbook fördjupar samspels- och anknytningsperspektivet.

När tidigare erfarenheter påverkar er kontakt

Emotionellt fokuserad parterapi online

Boka ett första samtal
Jens Mebius med glasögon.

Om skribenten

Jens Mebius

Certifierad EFT-terapeut och EFT-handledare samt utbildare (ICEEFT Trainer) i emotionellt fokuserad terapi. Terapeut sedan 2005, sedan 2014 den andra certifierade EFT-terapeuten i Sverige och grundare av Stockholm EFT Center.

Läs mer om Jens