Negativa samspelsmönster

När den ena söker kontakt och den andra drar sig undan

Tecknat kvinnligt par; en kvinna sitter i soffan och ser mot sin partner vid en öppen trädgårdsdörr.

Det här är det vanligaste negativa mönstret i parrelationer: ju mer den ena försöker nå fram, desto mer drar sig den andra undan, och till slut känner sig båda övergivna på olika sätt. Den ena vill prata, reda ut och få ett svar. Den andra blir tyst, börjar förklara eller lämnar rummet.

Det här samspelet är vanligt i parrelationer som har blivit otrygga eller belastade. Utifrån kan det se ut som att en vill ha närhet och den andra vill ha avstånd. Inifrån längtar båda ofta efter en relation där de får vara betydelsefulla, accepterade och trygga. Vägarna de tar för att hantera sin utsatthet krockar med varandra.

Två erfarenheter av samma ögonblick

Tänk er ett par, två kvinnor som har levt tillsammans länge. Den ena försöker återkomma till ett svårt samtal från kvällen före. Hon har gått hela dagen och undrat om partnern fortfarande vill vara nära. För henne är samtalet ett försök att få veta att de hör ihop.

Partnern ser oron i hennes ansikte och känner genast hur det knyter sig. Hon befarar att hon återigen ska göra henne besviken. Hon svarar kort och går ut i köket för att få ordning på sina tankar. Det som inifrån är ett försök att inte förvärra situationen ser utifrån ut som ännu ett avvisande.

Den första följer efter och frågar mer intensivt. Den andra känner sig alltmer trängd och säger att hon inte orkar. Nu har bådas farhågor fått näring: ”Du vill inte möta mig” respektive ”Det finns inget sätt för mig att lyckas här”.

När kontaktförsöket blir press

För den som är osäker på om kontakten finns kvar blir väntan mycket svår. Ett samtal som skjuts upp upplevs då inte som några timmars vila, utan som att åter lämnas ensam med något som gör ont. Då känns behovet av svar akut.

Frågor blir fler, tonfallet skarpare och besvikelser från tidigare kommer med i samtalet. Personen upplever själv att hen äntligen försöker få fram hur viktigt detta är. Partnern hör i stället missnöje, krav eller en dom över hela sin person. Det sårbara budskapet blir svårt att uppfatta genom protesten.

Det betyder inte att varje kritisk kommentar egentligen är en kärleksförklaring. Beteendet kan såra och behöver tas på allvar. Men när det finns en längtan efter kontakt under reaktionen blir det viktigt att hjälpa personen att få tillgång till den erfarenheten. Annars finns risken att all uppmärksamhet fastnar vid hur hen borde uttrycka sig.

Vad kan finnas bakom avståndet?

Den som drar sig undan kan verka ointresserad eller känslokall. Ibland finns i stället stark oro, skam eller uppgivenhet bakom det stilla ansiktet. Personen känner kanske att varje ord kommer att bli fel, att hen inte klarar att möta partnerns behov eller att samtalet kommer att skada relationen ytterligare.

Att fokusera på fakta, bli upptagen med något praktiskt eller sluta svara är ofta sätt att försöka få ned belastningen. Någon tappar orden. Någon märker knappt vad hen känner förrän långt efteråt. Någon är mycket upptagen av att behålla kontrollen över sin ilska.

Vi kan inte veta vad ett tillbakadragande betyder utan att undersöka det. Ibland handlar det om utmattning eller behov av en gräns, ibland om att skydda sig mot en konflikt och ibland om att undvika ansvar. Den goda avsikten, om den finns, tar heller inte bort konsekvensen: partnern blir lämnad utan kontakt och utan besked om vad som händer.

Hur reaktionerna förstärker varandra

Det smärtsamma är att båda ofta försöker minska just den otrygghet som deras beteenden ökar hos den andra. Den ena pressar för att slippa känna avståndet. Den andra backar för att slippa känna sig hotad av samtalet. Mer press gör avståndet större. Mer avstånd gör pressen starkare.

När stress- och hotreaktionerna är starka blir det svårare att behålla nyfikenheten på den andras inre. Man hör anklagelsen eller ser bortvändheten, men kan inte samtidigt känna den ensamhet eller rädsla som kanske finns där. Därför räcker det ofta inte med uppmaningar om att ge mer utrymme eller prata lite mer.

I EFT undersöker vi vad som gör båda positionerna så nödvändiga i stunden. Den förståelsen behöver kombineras med att båda får hjälp att påverka vad deras beteenden gör med relationen.

Positioner i ett samspel

Det är lätt att börja säga ”jag är den oroliga” och ”du är den undvikande”, som om det förklarade allt. Men att söka kontakt eller dra sig undan är också positioner som formas i den aktuella relationen. Samma person kan ta större avstånd kring konflikter om pengar och samtidigt vara den som söker mer närhet kring sex eller gemensam tid.

Tidigare erfarenheter påverkar vad som känns riskfyllt, men förklarar inte ensamma vad som händer nu. Det nuvarande samspelet spelar roll, liksom arbetsbelastning, sorg, sjukdom och andra påfrestningar. Positionerna går inte att läsa ut ur kön, sexuell läggning eller hur pratsam någon verkar till vardags.

En paus behöver också rymma återkomst

Det kan finnas ett verkligt behov av att avbryta ett samtal som har blivit för starkt. Men en paus upplevs olika beroende på vad paret har varit med om. Om samtal ofta försvinner och aldrig återupptas känns ”inte nu” som ”aldrig”. Om en begäran om paus aldrig respekteras börjar närhet i stället förknippas med att inte ha något utrymme.

I ett förändringsarbete behöver paret ofta hjälp att göra både behovet av återhämtning och behovet av återkontakt begripliga. En överenskommelse kan ge stöd, men den fungerar först när den går att lita på. Den som tar en paus behöver komma tillbaka, och den som väntar behöver uppleva att återkomsten faktiskt innebär närvaro.

Hur parterapi kan hjälpa båda

I emotionellt fokuserad parterapi får båda hjälp att undersöka vad som händer innan de hamnar i sina välbekanta positioner. Terapeuten följer samspelet och bromsar när den ena börjar pressa eller den andra försvinner ur kontakten. Arbetet sker i en takt där båda har möjlighet att känna efter och vara kvar.

Den som backar behöver ofta stöd att upptäcka och uttrycka sin upplevelse och ta mer plats i relationen. Den som söker svar intensivt behöver ofta stöd att komma nära den rädsla eller ensamhet som blivit svår att visa. När bådas erfarenheter blir tydligare hjälper terapeuten dem att mötas i korta, känslomässigt betydelsefulla samtal.

Det går inte att beställa ett sådant möte genom att använda rätt mening. Om den ena tar en risk och den andra ännu inte kan svara behöver även det förstås och få stöd. Arbetet handlar om att stegvis skapa en relation där varken starkare protester eller större avstånd behöver vara den enda tillgängliga vägen.

Beskrivningen av ett gemensamt mönster får inte användas för att ursäkta hot, våld, förnedring eller kontroll. Om någon är rädd för konsekvenserna av att säga nej eller berätta hur hen har det behöver säkerhet och individuellt stöd bedömas först. Gemensamma samtal är då inte självklart rätt början.

Källor och vidare läsning

Texten är självständigt formulerad med följande böcker av Sue Johnson som bakgrund. Exemplen i texten är tänkta och beskriver inga verkliga klienter.

  • Johnson, S. M. (2011). Hold Me Tight. Piatkus.
  • Johnson, S. M. (2014). The Love Secret: The Revolutionary New Science of Romantic Relationships (utgiven som Love Sense i andra marknader). Piatkus.
  • Johnson, S. M. (2022). Hold Me Tight Workbook. Piatkus.

Särskilt samtal 1 om kontaktförsök och tillbakadragande i Hold Me Tight och arbetsboken samt kapitel 7–8 i The Love Secret.

När ni fastnar i samma samspel

Emotionellt fokuserad parterapi online

Boka ett första samtal
Jens Mebius med glasögon.

Om skribenten

Jens Mebius

Certifierad EFT-terapeut och EFT-handledare samt utbildare (ICEEFT Trainer) i emotionellt fokuserad terapi. Terapeut sedan 2005, sedan 2014 den andra certifierade EFT-terapeuten i Sverige och grundare av Stockholm EFT Center.

Läs mer om Jens