Negativa samspelsmönster
Varför blir kritik och försvar så starka i nära relationer?

Kritik och försvar blir så starka i nära relationer eftersom orden kommer från den person vars bild av oss betyder mest. En kommentar från en kollega kan vara irriterande men går att släppa. Liknande ord från en partner slår rakt in i känslan av att vara älskad, önskad och tillräcklig. Då handlar samtalet plötsligt om mycket mer än den sak som togs upp.
Kritik och försvar blir lätt det som organiserar hela samspelet. Den ena försöker få sin smärta uppfattad, den andra försöker visa att anklagelsen är orättvis. Snart försvarar sig båda mot det de upplever att partnern gör. Frågan som behövde omsorg eller förändring får allt mindre utrymme.
Varför partnerns ord når så djupt
En nära partner är ofta någon vars blick hjälper oss att känna oss hemma i världen. Därför väcker ett missnöjt tonfall mer än irritation. Det får betydelsen ”du vill inte ha mig som jag är”, ”jag är en besvikelse” eller ”mina behov får inte finnas här”.
Betydelsen är inte alltid det partnern avsåg. Den som tar upp ett problem kanske längtar efter samarbete. Den som lyssnar hör att hela den egna personen är underkänd. Om den skillnaden förblir osynlig pratar paret snart om två olika saker: den ena om att inte få hjälp, den andra om att aldrig bli uppskattad.
När en besvikelse blir en dom
Det är nödvändigt att kunna säga ifrån i en relation. Att beskriva att en överenskommelse inte höll eller att man behöver mer avlastning är inte i sig ett angrepp. Men när ett behov länge har känts obesvarat tar besvikelsen lätt formen av en allmän dom: du bryr dig aldrig, du tänker bara på dig själv, det går inte att lita på dig.
Sådana formuleringar är ofta försök att visa hur allvarligt något är. Samtidigt gör de det svårare för partnern att uppfatta det specifika behovet. Hen hör främst ett påstående om sin karaktär och börjar kämpa för att komma undan den bilden.
I ett tänkt exempel har en man väntat länge på att få mer gemensam tid med sin partner. En avbokad kväll blir ännu ett bevis på att han kommer sist. Han säger att partnern aldrig prioriterar relationen. Partnern, som redan känner sig otillräcklig, börjar räkna upp allt han faktiskt har gjort. Båda försöker göra sin verklighet synlig, men ingen känner sig mött.
Vad försvaret försöker skydda
Försvar ser ut på många sätt. Vi argumenterar om detaljer, förklarar varför något hände, påminner om den andras misstag eller säger att partnern överdriver. Ibland blir vi tysta och försöker göra oss känslomässigt otillgängliga.
Inifrån känns det som att försöka återställa rättvisa: det är inte sant att jag aldrig försöker. Eller som att skydda sig från skam: om jag stannar i din besvikelse kommer jag bara att få veta hur värdelös jag är. Ibland finns en rädsla för att bli bortvald om bristerna blir synliga.
För partnern låter samma försvar som att den egna smärtan inte får finnas. En korrekt förklaring landar som likgiltighet om den kommer innan det sårande har blivit erkänt. Då blir protesten starkare, vilket i sin tur gör försvaret mer nödvändigt för den som känner sig angripen.
När stressen gör samtalet trängre
När vi uppfattar ett hot mot vår plats i relationen gör stressreaktionerna det svårare att hålla flera perspektiv samtidigt. Vi blir upptagna av det som verkar farligt: tonfallet, anklagelsen, blicken som vänds bort. Det blir svårare att samtidigt känna efter vad vi själva behöver och vara nyfikna på partnern.
Då tränger själva ansträngningen att bli förstådd undan förmågan att förstå. Den ena talar fortare för att äntligen få fram poängen. Den andra förbereder sitt svar i stället för att lyssna. Eller blir så överväldigad att orden försvinner.
Det här är ett skäl till att råd om att använda ett visst tonfall eller en viss samtalsmodell ibland inte hjälper tillräckligt. Kunskapen finns när paret är lugnt men är svår att använda när båda känner sig hotade. De behöver också få hjälp med det som gör samtalet så riskfyllt.
Känsligheten har en historia
Erfarenheter av att bli avvisad, granskad eller lämnad ensam påverkar vad vi snabbt uppfattar i en nära relation. Den som ofta fått bära andras missnöje är ofta särskilt uppmärksam på kritik. Den som länge fått kämpa för gensvar reagerar ofta starkt på en fördröjning eller ett kort svar.
Också den nuvarande relationen kan skapa känsliga punkter. Om ursäkter ofta följs av nya brutna löften är misstron inte bara ett gammalt bagage. Om försök att berätta om en svårighet återkommande möts av förlöjligande blir försiktigheten begriplig här och nu.
Sådana samband behöver undersökas varsamt. Det hjälper sällan att förklara partnerns reaktion åt hen eller hänvisa allt till barndomen. I EFT är det personens egen upplevelse och hur den påverkar samspelet som behöver bli tydligare.
Förståelse och ansvar behöver följas åt
Att förstå ett försvar betyder inte att godta alla sätt att försvara sig. Förnedring, hot och skrämmande beteenden behöver upphöra. Den som har skadat behöver kunna ta ansvar för handlingen och dess konsekvenser. Ett anknytningsbehov gör inte en kränkning mindre verklig.
På samma sätt behöver konkreta missförhållanden förändras. Om ansvaret hemma är ojämnt fördelat ska förändringen inte bara bestå i att den mest belastade lär sig be vänligare. Den andra behöver också bli mer tillgänglig i handling. Känslomässig kontakt och praktiskt ansvar hör ihop.
I en tryggare relation blir det gradvis möjligt att ta emot att man har sårat utan att uppleva sig som helt förkastad. Då får en ursäkt större chans att handla om partnerns erfarenhet, i stället för att snabbt avsluta ett obehagligt samtal.
Hur ett annat samtal kan bli möjligt
I emotionellt fokuserad parterapi hjälper terapeuten paret att upptäcka ögonblicken där en längtan förvandlas till kritik och en sårbarhet blir till försvar. Arbetet sker med det som händer mellan er i samtalet, inte bara med en efterhandsförklaring av varför ni grälar.
Terapeuten hjälper den som kritiserar att närma sig det som gör ont under protesten. Samtidigt får den som försvarar sig stöd att stanna upp, förstå sin reaktion och bli mer känslomässigt närvarande. Båda behöver få uppleva att deras inre går att förstå utan att den andras erfarenhet försvinner.
Så blir ett annat samtal stegvis möjligt: en besvikelse som blir tagen på allvar, en rädsla som får ord, ett ansvar som tas utan motanklagelse. Det kräver mer än en bättre formulering. Det kräver tillräcklig trygghet för att kunna lyssna och svara när något viktigt står på spel.
Om det finns pågående våld, hot eller kontroll behöver säkerheten bedömas innan gemensamt arbete med sårbarhet. Ingen ska behöva blotta sig inför en partner som använder det som sägs för att skada eller bestraffa.
Källor och vidare läsning
Texten är självständigt formulerad med följande böcker av Sue Johnson som bakgrund. Exemplen i texten är tänkta och beskriver inga verkliga klienter.
- Johnson, S. M. (2011). Hold Me Tight. Piatkus.
- Johnson, S. M. (2014). The Love Secret: The Revolutionary New Science of Romantic Relationships (utgiven som Love Sense i andra marknader). Piatkus.
- Johnson, S. M. (2022). Hold Me Tight Workbook. Piatkus.
Särskilt samtal 1–2 i Hold Me Tight och arbetsboken samt kapitel 3 och 7 i The Love Secret.
När ni fastnar i samma samspel
