För tillbakadragna personer, som ofta undviker emotionell kontakt som en överlevnadsstrategi, är detta en omvälvande förändring. De börjar acceptera sina egna emotioner och behov, vilket är en avgörande del av att engagera sig i relationen och i sig själva. Denna förändring utgör grunden för trygg anknytning och förmågan att möta partnerns behov.

Hantering av Anknytningsstrategier

Tillbakadragenhet, undvikande och avaktivering är ofta adaptiva strategier som utvecklats för att hantera trauma och osäkerhet. Dessa strategier är dock problematiska när de hindrar emotionell hälsa och förstärker mönster av distans och isolering. I terapin används dessa strategier som utgångspunkter för att arbeta framåt. Målet är att hjälpa klienten att integrera en känsla av värde och självsäkerhet genom att engagera sig i sina emotionella upplevelser.

Ny Dynamik och Förändring

Under processen för engagemang börjar tillbakadragna individer:

1. Utforska sina emotioner: Klienten får stöd att möta tidigare undvikna emotioner som sorg, rädsla och ensamhet.
2. Uppmärksamma sina behov: De inser att de har rätt att uttrycka behov och förväntningar, och att dessa är legitima och viktiga för relationens välmående.
3. Ta risker: Att våga be om något för egen del blir en kraftfull handling som förändrar både självbilden och relationen.

I en trygg och validerande miljö blir klienten medveten om sina emotionella mönster och börjar förändra dem. Det kan handla om att konfrontera rädslan för att bli avvisad eller om att uttrycka önskan om närhet och stöd. Denna process skapar en ny balans i relationen, där båda parter kan bidra till att bygga en trygg och stabil anknytning.

Observationer och Verktyg för Terapeuten

Terapeuten spelar en nyckelroll i att identifiera subtila signaler och emotionella “handtag” som kan användas för att fördjupa klientens upplevelse. Dessa signaler kan vara:

• Bilder och metaforer: En klient kanske beskriver känslor genom visuella eller symboliska uttryck, som kan användas för att utforska deras emotionella värld.
• Kroppsliga rörelser och sensationer: Spända muskler, en suck eller en tår kan avslöja djupt rotade emotioner som behöver adresseras.
• Plötsliga utgångar: När en klient avbryter sig själv eller byter ämne kan det tyda på att en central emotion precis kommit till ytan.

Genom att arbeta med dessa signaler kan terapeuten hjälpa klienten att gå djupare in i sin emotionella upplevelse och skapa nya mönster av intimitet och närhet.

Resultatet av Engagemang

När en tillbakadragen individ vågar ta plats och begära vad de behöver, förändras dynamiken i relationen. Den tidigare undvikande personen blir mer öppen för kontakt, och deras partner kan möta dem från en position av trygghet och sårbarhet. Detta skapar förutsättningar för en mer balanserad och stabil relation, där båda parter kan känna sig sedda och värdefulla.

Att arbeta med emotioner på detta sätt öppnar dörren till djupgående förändringar, både inom individen och i relationen. Det är genom denna process som emotioner blir den kraft som skapar varaktig förändring.

Vad EFT-terapeuter och klienter gör för att forma förändringshändelsen av engagemang

Att gå in i Fas 2 innebär en ökad känslomässig risk, särskilt för klienter som har förlitat sig på deaktiverande strategier för att hantera svåra känslor. EFT-terapeuter är medvetna om dessa risker och arbetar med uthållighet och respekt för den gradvisa processen att hjälpa klienterna att identifiera och uppleva sina centrala, underliggande emotioner. Detta innebär att stötta klienterna i att successivt utforska känslomässiga djup utan att pressa dem att förbli i en överväldigande känslomässig intensitet. Om klienterna behöver en paus, hjälper terapeuten dem att reglera sig och återvända till en hanterbar nivå.

Teman och Processen för Engagemangsförändring

Nedan beskrivs de centrala teman och stegen för förändringshändelsen, tillsammans med terapeutens insatser och de emotionella nivåer som klienterna kan förväntas uppleva under processen. Det återuppväckta engagemanget hos tillbakadragaren väver samman många centrala aspekter av EFT såsom EFT Tangon, steg 5-7 mm.

1. Den tillbakadragnes eventuella blottande av sårbarhet: Som ett resultat av utforskandet och bearbetningen av steg 5 under den tidigare Tango 2, frågar terapeuten hur det skulle vara för den tillbakadragne att uppleva att avslöja sin anknytningsrädsla på ett sårbart sätt. Till exempel: ”Kan du föreställa dig, Arne, att dela denna smärta i ditt hjärta med din fru? Du gjorde precis ett bra jobb med att låta mig hjälpa dig att utforska din inre värld. Du lät mig fokusera på alla de platser som du har undvikit i årtionden, som du nämnde tidigare. Alla platser av smärta och avstängdhet efter år av att känna sig ensam. Hur skulle det vara att dela lite av den här smärtan med Eva?”
2. Fördjupning av de primära affekterna (Tango 2): Efter att ha föreställt sig att avslöja sårbarhet för sin partner, arbetar terapeuten med att fördjupa och bearbeta de känslomässiga blockeringar som uppstår hos den som drar sig undan. Till exempel: “När du tänker på att dela med dig till din fru, vilka rädslor vaknar till liv, Arne? Vad säger du till dig själv? Vad är det värsta tänkbara scenariot som skulle få dig att återvända till undvikande och avstängdhet? Vad hindrar dig från att öppna dig för Eva?”
3. Utförande (Tango 3): Terapeuten uppmanar den tillbakadragne att dela med sig av sina rädslor och andra primära eller centrala emotioner som har kommit fram genom att destillera kärnemotionen. Exempel: ”Kan du vända dig till henne, Arne, och säga samma sak som du just sa till mig? Du sa: ’Jag är så trött på att känna mig liten och misslyckad i det här förhållandet’. Kan du vända dig om och dela detta med din fru?”
4. Ökad erfarenhet och ytterligare utföranden: Partners som drar sig undan behöver ofta en rad Engagerad möten i Tango 3 för att fördjupa sin emotionella erfarenhet till en nivå som leder till en mer djupgående granskning av deras syn på sig själva och andra. I processforskningsstudier av tillbakadragna partners engagemang fann forskarna att det ofta krävs tre eller fler engagerade möten för att intensifiera den emotionella upplevelsen hos en mer tillbakadragen partner, så att ”det känslomässiga droppet” i ett engagerat möte utvecklar ”droppet” i nästa engagerat möte. Ett exempel: ”Precis som du sa, Arne, är du så trött på att känna dig liten och misslyckad. Spänningen som kommer av att känna sig liten och misslyckad är bara för mycket. Du är trött på det, och det är vettigt. Kan du känna den spänningen nu? Vad är känslan av den här spänningen som du har levt med för länge nu? Kan du berätta för din fru hur den här känslan känns och hur den har fått dig att känna dig?”
5. Att främja acceptans (Tango 4, steg 6): Efter det hårda arbetet för den som drar sig tillbaka vänder sig terapeuten nu till den lyssnande partnern och inleder ofta med en Framkallande respons som syftar till att främja acceptans av den risk som den som drar sig tillbaka just har tagit. Ett exempel: ”Eva, hur känns det att höra om Arnes känslor … liten, misslyckad och den spänning som följer? Vad händer på insidan för dig när du tar in hans upplevelse? Hjälp oss att få veta hur du känner …”.
6. Partnern agerar stöd och validerar: Terapeuten hjälper den lyssnande partnern att visa att de accepterar den tillbakadragna partnerns berättelse. Den lyssnande partnerns respons kännetecknas av validering, försäkran och stöd. Exempel: ”Eva, du sa just att du skulle vilja veta när Arne har det svårt. Att du inte har vetat och att det betyder mycket för dig. Kan du tänka dig att vända dig till honom? Skulle du kunna säga: ’Jag har inte vetat hur liten och misslyckad du har känt dig. Jag har inte riktigt insett hur kritisk jag har varit och hur skarp min ton har blivit. Men jag bryr mig och jag vill att du ska må bättre. Jag vill att vi ska må bättre. Jag är glad att du berättade det för mig.’”
7. Att uttrycka behov (steg 7 i EFT): Terapeuten går tillbaka till den tillbakadragne för att framkalla en sista iscensättning med fokus på den tillbakadragnes anknytningsbehov. Mer tillbakadragna partners behöver ofta validering och bekräftelse när det gäller en känsla av att de duger och har ett personligt värde. Ett exempel: ”Medan vi dröjer oss kvar i den här härliga öppenheten mellan er två, Arne, … vi har bearbetat att du känner dig liten och misslyckad. Det finns en spänning där för dig som griper tag i din kropp. Vi har också bearbetat din rädsla för att inte göra rätt, i Evas ögon, och hur svårt det är för dig. Rädslan för att hon trots dina bästa ansträngningar ändå ska bli besviken på dig. Vilket är ditt behov som kommer ur rädslan för att göra henne besviken?… Kan du, med denna underbara sårbarhet i din röst, dela detta behov med henne? Du sa: ”Jag behöver veta att jag räcker till … att mina ansträngningar räcker till. Jag kommer aldrig att vara perfekt, men jag bryr mig … mycket … och jag måste få veta att min omsorg, min kärlek till dig … att jag räcker till för dig. Kan du se hennes ögon och dela det med henne?”
8. Partnern svarar på behoven: Upplösningen på denna förändringshändelse inträffar när den lyssnande partnern svarar på den tillbakadragnes försök att tillgodose sina anknytningsrelaterade behov med empati och stöd. Terapeuten fortsätter att hjälpa den lyssnande partnern att uttrycka sitt stöd och sin bekräftelse av den tillbakadragnes behov av anknytning och närhet. Exempel: ”Jag kan se att det här berör dig, Eva. Vad väcks till liv känslomässigt när du hör Arnes behov av att hans omtanke, hans kärlek, att han faktiskt är tillräcklig för dig? Kan du berätta för Arne direkt vad du beskriver händer i ditt hjärta: ’det är en uppluckring… en öppning. Jag hade ingen aning om att du (Arne) var så rädd för att du inte räcker till för mig. Kan du dela med dig till honom direkt från ditt smältande, öppnande hjärta, snälla?”

EFT-terapeuten rör sig kontinuerligt mellan Tango 2, Tango 3 och Tango 4, vilket fördjupar klientens känslomässiga erfarenhet för varje session. Från steg 5, där fokus ligger på att utforska och stanna kvar i kärnemotioner, till steg 7, där rädslor delas med partnern, fördjupas upplevelsen ytterligare.

När sårbarhet framträder och förfinas i Tango 2 för den tillbakadragne, ökar ofta djupet i den emotionella upplevelsen när den delas (Tango 3) med partnern. Detta ökade djup av emotionell erfarenhet blir kärnan i de engagerade interaktionerna och förstärker den primära emotionen, då den tillbakadragne riskerar att dela sin sårbarhet och möta sin partners reaktion. Att dela sårbarhet med partnern bearbetar inte bara gammal smärta och underlättar korrigerande känslomässiga erfarenheter (som är EFTs teori om psykologiskförändring), utan skapar också stark kontakt för paret när de bearbetar varandras upplevelser (Tango 4).

När den tillbakadragne erfar sin partners acceptans (steg 6 i förändringsprocessen) sker en omarbetning av den tillbakadragnes inre arbetsmodeller, vilket är en central målsättning för det återuppväckta engagemanget. Övergången från självtillräcklighet till ömsesidigt beroende, som den tillbakadragne genomgår i EFT, representerar en djup utveckling av den tillbakadragnes mänsklighet. Ofta är det första gången den tillbakadragne vågar vara öppen och sårbar, och kanske första gången denne delar sin smärta, sin rädsla, sina sår och sin sorg. För partnern kan det vara första gången de ser sin partners mänsklighet på ett så känslomässigt fokuserat sätt. Där partnern tidigare fruktade den tillbakadragnes likgiltighet, möter de nu nya, framväxande känslor. Detta innebär en monumental förändring för båda parterna och deras relationsmönster. Det långsamma och medvetna tempot, det djupa fokuset på den inre världen och EFT-terapeutens varsamma vägledning är avgörande för denna transformation, som vi benämner den tillbakadragnes återväckta engagemang.

Vad klienter gör i samband med förändring av engagemang

En central princip inom anknytningsteorin är att förändring sker både inom individen och i relationer. Förändringshändelser i Fas 2 av EFT (Emotionally Focused Therapy) innebär därför att klienten först fördjupar sitt engagemang i sin egen emotionella upplevelse (inom) innan de vågar skicka nya, tydligare signaler till andra (mellan). Denna process präglas av både risk och mod, där klienten vågar utforska och uttrycka sina mest grundläggande rädslor och behov.

Centrala processer klienter genomgår under engagemangsförändringen

1. Fördjupa den känslomässiga upplevelsen: Klienter börjar med att utforska och ge liv åt emotioner som tidigare varit undangömda eller nedtryckta. För deaktiverande klienter (ofta kallade tillbakadragna) innebär detta att möta rädslor och sårbarheter som länge undvikits. Denna process kan kännas överväldigande och riskfylld eftersom den går emot deras tidigare överlevnadsstrategier att ignorera känslor.
2. Riskera att delta i sårbara och självsäkra avslöjanden: När klienten har identifierat och destillerat sina känslor och behov vågar de gradvis dela dessa med andra. Detta kan vara särskilt utmanande för tillbakadragna personer, där självsäkerhet och tydlighet känns lika sårbart som att uttrycka ömhet gör för mer eftersträvande klienter.
3. Börja bygga nya relationella mönster: Den tillbakadragna partnern i parterapi avslöjar sina anknytningsrädslor och behov i små, gradvisa steg. Detta är en process som successivt förändrar dynamiken i relationen och initierar en ny, tryggare interaktionscykel. Samtidigt får den mottagande partnern stöd att ta emot och bearbeta det som avslöjas.

Utmaningar i processen

• Reaktioner från mottagande partnern: När en tillbakadragen partner börjar dela sina känslor och behov, reagerar den mottagande partnern ofta med en blandning av uppskattning, förvåning och ibland skepticism. Detta är vanligt eftersom dessa nya sidor av partnern kan kännas oväntade eller till och med desorienterande.
• Normalisering av motstånd: Skepsis eller motstånd från en partner kan förstås utifrån deras relationella historia eller kulturella sammanhang. Exempelvis kan tidigare erfarenheter av marginalisering eller underordning påverka hur en partner reagerar på förändringen.
• Hålla fokus på förändringshändelsen: Terapeuten hjälper båda parterna att stanna kvar i processen och validerar de känslor och reaktioner som uppstår. Även när acceptansen är låg håller terapeuten fokus på de nya, framväxande dynamikerna.

Ett nytt mönster av närhet och engagemang

I Fas 2 ser vi klienter börja integrera nya sätt att interagera med sina nära relationer. Tillbakadragna personer vågar be om stöd och uttrycka sina behov tydligare. Detta markerar ett viktigt skifte från att undvika eller nedvärdera sina känslor till att aktivt engagera sig i relationen. Uttalanden som tidigare präglades av undvikande, såsom:
“Jag känner mig liten och otillräcklig, så jag drar mig tillbaka för att skydda mig själv,”
omvandlas i Fas 2 till:
“Jag är trött på att känna mig oviktig i den här relationen. Jag behöver veta att du uppskattar mig för den jag är.”

Sammanfattning

Förändringshändelsen i engagemang handlar om att tillbakadragna klienter tar ett första, modigt steg mot närhet och tydlighet i sina relationer. Även om processen är gradvis och präglad av motstånd, leder den till en djupare förståelse av både sig själv och andra. Genom att skapa nya, korrigerande emotionella upplevelser bygger klienten upp en känsla av trygghet, självkänsla och motståndskraft, vilket bidrar till mer balanserade och hållbara relationer.

Källor

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten

Jens Mebius är en erfaren terapeut som erbjuder parterapi online, familjeterapi med vuxna barn och individuell terapi online. Genom sitt arbete skapar han en trygg och tillgänglig miljö för att hjälpa människor förbättra sina relationer och personliga välmående. Jens är också utbildare vid Stockholms EFT Center, där han undervisar terapeuter i emotionellt fokuserad terapi (EFT) och bidrar till att sprida metoden i Sverige.

The post Förändringshändelse 2 – Tillbakadragaren engageras appeared first on Humanprocess.

Emotionens Roll i Förändring

Emotioner spelar en avgörande roll i att skapa varaktiga förändringar. De hjälper till att omstrukturera anknytningen och synen på sig själv och andra. Två centrala faktorer i förändringsprocessen är:

1. Fördjupat emotionellt engagemang.
2. Formande av nya, tryggare interaktioner.

I Fas 2 omvandlas känslomässig smärta, rädsla och osäkerhet till trygghet, närhet och en positiv självbild. Förändringarna sker genom att terapeuten förstärker klientens förmåga att engagera sig i sina emotioner och att interagera på nya sätt som förstärker anknytningen.

Korrigerande Emotionella Erfarenheter

En korrigerande emotionell erfarenhet är en central del av förändringen. För att den ska vara effektiv behöver emotionen upplevas levande och autentisk av klienten. Terapeuten måste validera och sammanfatta klientens emotionella upplevelser, vilket skapar en trygg bas för att omforma tidigare mönster. Dessa ögonblick av förändring aktiverar nya handlingstendenser och en djupare förståelse av självet och andra.

Neurovetenskapligt stöd visar att trygga anknytningsband kan förändra hjärnans reaktion på hot och minska ångest. Relationer som tidigare präglades av rädsla och osäkerhet förvandlas till en trygg grund där individer känner sig värdiga och älskvärda.

Engagemang och Mjuknande

De två huvudsakliga förändringshändelserna i Fas 2 är:

1. Engagemang: Individen tar risker för att uttrycka sina behov från en en sårbar plats.
2. Mjuknande: Individen når ut från en sårbar position för att sträcka sig efter partnern i sitt behov.

För tillbakadragna individer innebär engagemang att de gradvis börjar uttrycka sina emotionella behov och att de bygger upp mod att ta plats i relationen. För individer som är mer pådrivande handlar mjuknande om att uttrycka sina behov på ett sätt som främjar närhet och intimitet snarare än konflikt.

Skillnader i Anknytningsstrategier

Klienter med olika anknytningsmönster reagerar på förändringsprocessen på olika sätt:

• Tillbakadragna individer: Behöver tid och trygghet för att kunna öppna sig och engagera sig i sina emotionella erfarenheter.
• Pådrivande individer: Behöver uppleva att deras partner är tillgänglig och trygg för att kunna mjukna och nå ut med sårbarhet.

Terapeuten anpassar sig till klientens emotionella process och validerar deras strategier som legitima, samtidigt som de hjälper klienten att bearbeta underliggande emotionella behov.

Intrapsykiska och Interpersonella Förändringar

Förändringar sker både inom individen och i relationen. Nya delar av självet kan framträda och integreras, såsom tidigare förträngda eller avvisade aspekter av personligheten. På samma sätt kan relationen mellan olika delar av självet omstruktureras för att skapa en mer harmonisk och trygg inre upplevelse.

Fas 2 och steg 5, 6 och 7

I fas 2 går paret igenom steg 5, 6 och 7, minst en gång per person.

• Steg 5 fokuserar på att en person i taget får fördjupa sin emotionella upplevelse (Tango 2). Här arbetar man med rädslan för att förlora anknytningen och hur detta påverkar både synen på sig själv och på partnern.
• Rädslan delas sedan i Tango 3, där partnern ska möta upp med värme och omsorg, vilket utgör Steg 6. Om partnern inte kan bemöta med empati och acceptans är det ett tecken på att paret fortfarande befinner sig i fas 1.

Det spelar ingen roll vem som börjar med steg 5 och 6, och det kan behöva upprepas flera gånger för båda parter för att skapa trygghet. Många har en historia av att inte bli hörda i sin rädsla, vilket kan leda till instinktiv misstänksamhet kring att bli accepterad och bemött med empati.

• Steg 7 handlar om att blotta sitt anknytningsbehov, som är kopplat till rädslan. Det är viktigt att den tillbakadragna parten gör detta först, för att undvika att denne backar undan när den pådrivande partnern senare uttrycker sina behov på ett mjukt sätt.

Steg 7 motsvarar de två förändringshändelserna i fas 2 som talas om ovan i texten:

1. Tillbakadragaren engageras
2. Pådrivaren mjuknar

Om det är otydligt vem som är tillbakadragare och pådrivare, exempelvis vid ett samspelsmönster som Backa undan – Backa undan eller Attack – Attack, bör man börja med den som är mest engagerad i steg 7.

Sammanfattning

Fas 2 är en kraftfull process som omstrukturerar både individens självbild och deras relationer. Genom att engagera sig i emotionella upplevelser och skapa korrigerande upplevelser kan par uppnå djupgående förändringar som stärker trygghet, tillit, närhet och motståndskraft.

Käller kring omstrukturering av anknytningen

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten kring omstrukturering av Anknytningen i Fas 2

Jens Mebius är en erfaren EFT-terapeut som erbjuder parterapi online för att hjälpa par stärka sina relationer och skapa trygghet. Genom sitt arbete kombinerar han lång erfarenhet med vetenskapligt utvärderad terapi för att ge bästa möjliga stöd. Han är även med och driver Stockholms EFT Center där han utbildar psykologer och andra terapeut i metoden.

The post Introduktion till omstrukturering av Anknytningen i Fas 2 appeared first on Humanprocess.

• Första samtalet – Allians och bedömning: Under det första mötet fokuserar terapeuten på att skapa en trygg och förtroendefull relation med paret. Terapeuten bedömer de huvudsakliga problemen i relationen och identifierar områden som behöver arbete.
• Varsitt enskilt samtal – Allians och bedömning: Här träffar terapeuten varje partner individuellt för att få en djupare förståelse för deras personliga upplevelser och perspektiv. Detta hjälper till att identifiera individuella sår och behov, samt hur dessa påverkar relationen. Det är även ett tillfälle att bedöma om det finns kontraindikationer för parterapi.
• Därefter gemensamma samtal – Allians, bedömning, samspelsmönster: Efter de individuella samtalen återgår paret till gemensamma sessioner. Fokus ligger nu på att förstå och förändra de negativa samspelsmönster som skapar konflikt eller avstånd i relationen.

Varianter på praktisk upplägg

Det finns flera varianter på detta praktiska upplägg som kan anpassas beroende på parets behov eller din arbetsplats möjligheter:

• Två gemensamma samtal, därefter en till två enskilda samtal, följt av gemensamma samtal: Detta upplägg ger en balans mellan att arbeta med paret tillsammans och individuellt. Det möjliggör att först etablera en grundläggande förståelse av relationen och sedan utforska individuella perspektiv mer ingående innan man återgår till gemensamma sessioner.
• Arbete med 90-minuterssessioner och begränsat antal gånger: Om du har längre sessioner på 90 minuter och ett begränsat antal tillfällen, kan du börja med ett gemensamt samtal och sedan dela upp ett 90-minuterspass i två enskilda samtal. Detta möjliggör en effektiv användning av tiden och säkerställer att båda parterna får individuella samtal.

Första samtal

Under första samtalet är det viktigt att också tona in på parets historia om sin relation, eftersom det stärker alliansen och är avgörande för bedömningsprocessen. Allt kanske inte går att täcka in under det första samtalet, så du kan behöva återkomma till dessa ämnen under de individuella samtalen eller de första gemensamma samtalen. Terapeuten försöker besvara frågorna: Hur har deras relation utvecklats, och varför har de sökt terapi just nu? Målet är att förstå varje partners perspektiv och hur deras relation har kommit till denna punkt. Grundläggande information samlas in naturligt genom frågor som dessa:

• Hur länge har ni varit tillsammans? Vad var det som drog er till varandra?
• Bor ni tillsammans? Vem mer bor med er? Hur gamla är era barn? Hur är er relation med den utökade bonusfamiljen?
• Hur var det när er relation fungerade bra?
• När ni bråkar eller grälar, känner ni att ni löser problemen? Hur gör ni för att bli sams igen? Vem tar initiativ till närhet och sex? Är ni nöjda med ert sexuella förhållande?
• Hur var er relation i början? Kunde ni tidigare anförtro er åt varandra? Hur och när förändrades detta?
• Har ni upplevt betydande stressfaktorer i ert gemensamma liv? Hur har ni hanterat dem?
• Vad fick er att söka terapi just nu? Vems idé var det att söka terapi? Vilka förändringar vill ni båda se?

Att börja med att försöka förstå parets historik brukar öppna upp för att kunna göra resten av bedömningsarbetet och är en bra start för att etablera en allians. Det kan också vara viktigt att besvara nyfikna frågor från paret om EFT som metod. Det kan vara bra att ha en kort beskrivning som du som terapeut alltid kan använda för att på några minuter förklara metoden. Här är ett exempel :
“Parterapin går genom tre faser. Den första handlar om att kartlägga och förstå det mönster som har gjort att ni kört fast, och att börja ta gemensamma steg för att bryta det tillsammans. Den andra fasen handlar om att tillsammans ta hand om de sår som har uppstått som en konsekvens av mönstret, och att hitta vägar att stötta varandra när livet är tufft, för ibland är livet tufft. Den sista fasen handlar om att ta med sig det ni tillsammans har erövrat i terapin och integrera det i vardagen för att skapa en nära och trygg relation.”

Ibland kan du även behöva förklara anknytningsbegreppet för paret. Här är ett kortfattat exempel som på några minuter förklarar begreppet :
“Vår hjärna är egentligen gjord för en annan miljö, savannen, där vi konstant letar efter fara. Ett av de viktigaste skydden för oss är en trygg grupp där vi kan lita på varandra. Barn av vår art är, jämfört med andra däggdjurs barn, enormt beroende av andra personer som går att lita på och som sörjer för barnets behov. Det är egentligen en process som fortsätter hela livet, behovet av andra som sörjer för ens behov. En sådan speciell process är kärleksrelationen, där emotionellt tunga och sårbara känslor kan tas om hand. Målet med den här parterapin är att skapa en trygg hamn där ni på ett tillitsfullt sätt kan ta hand om tuffa känslor, för att även kunna mötas i intimitet och glädje.”

För många par är det också viktigt att veta lite om dig, som om du har barn, om du lever i en parrelation eller om du själv har gått i parterapi eller terapi. Hitta din egen stil och kom ihåg att detta endast görs med intentionen att normalisera paret och bör inte ta för mycket tid. Har du möjlighet, ett öppet par och tid över, är det även bra att börja med kartläggningen av samspelsmönstret.

Individuella sessioner

Individuella sessioner ger terapeuten möjlighet att stärka den terapeutiska alliansen genom att lyssna på individens problem och få en historik över tidigare vuxenrelationer, inklusive hur de tog slut. Under dessa sessioner kan terapeuten observera och interagera med varje klient utan deras partner, vilket ofta gör det lättare för klienterna att vara mer uppriktiga om känsliga ämnen som sexuell intimitet eller kontraindikationer för terapi. Terapeuten kan använda denna tid för att utforska information som kan vara svår att få fram när partnern är närvarande, såsom frågor om våld och andra övergrepp.

Genom att fråga individen vem de anförtror sig åt kan terapeuten också lättare ställa frågor om konkurrerande relationer, såsom en annan partner eller en relation på nätet. Individuella sessioner används även för att utforska tidigare anknytningsrelationer, familjebakgrund och tidigare betydelsefulla intima relationer. Terapeuten bedömer om det finns personliga anknytningstrauman som kan påverka den nuvarande relationen, vilket hjälper till att förstå klientens erfarenheter av intima relationer och de underliggande emotioner och anknytningsproblem som kan påverka relationen.

Hemligheter och enskilda sessioner i parterapi

Att genomföra individuella sessioner leder ofta till frågan om hemligheter. Kommer en EFT-terapeut att gå med på att undanhålla information från en enskild session för partnern? Detta bör tas upp i den gemensamma sessionen och upprepas i början av den individuella sessionen. Terapeuten kan förklara att medan klienten har rätt till personlig integritet, kan hemligheter störa EFT-processen och parets mål för terapin. Terapeuten uppmuntrar och stödjer att hemligheter, som pågående affärer, delas i gemensamma sessioner och bearbetar eventuella rädslor inför detta.

Vissa hemligheter, såsom en tidigare abort eller en avslutad affär från flera år sedan, kanske inte behöver diskuteras i parterapin. Om en klient har en pågående otrohetsaffär och inte vill dela detta med sin partner, skulle EFT-terapeuten förklara att terapin inte kan fortsätta eftersom hemligheten skulle underminera förändringsprocessen. Villkoret att åtminstone pausa den andra relationen och vara öppen om den i terapin är nödvändigt för att gå vidare.

Det Fortsatta Praktiska Upplägget för Parterapi: Förberedelse och Efterarbete

I det fortsatta praktiska upplägget av parterapin är förberedelse och efterarbete som terapeut avgörande för att skapa och upprätthålla en effektiv och meningsfull terapiprocess. Här är några riktlinjer för förberedelse och efterarbete inför och efter varje session:

Inför sessionen: Viktiga frågor att reflektera över

1. Är alliansen intakt med var och en i paret? Se till att du fortfarande har en stark terapeutisk allians med båda parter, vilket är grundläggande för en framgångsrik terapiprocess.
2. Vilket är det viktigaste negativa samspelsmönstret? Identifiera de destruktiva interaktionerna mellan parterna – vem gör vad, och hur påverkar detta deras dynamik?
3. Vilka är de främsta emotionerna som ligger till grund för samspelsmönstret? Utforska de känslomässiga drivkrafterna bakom mönstret och hur dessa kopplas till respektive partners anknytningsbehov.
4. Var befinner sig paret i EFT:s faser och steg? Analysera var paret befinner sig i den emotionellt fokuserade parterapi-processen och reflektera över vem du arbetade mest aktivt med (“gjorde tango med”) under föregående session.
5. Vilka är de avgörande relationshändelserna? Identifiera de mest betydelsefulla händelserna som definierar parets förhållande och påverkar deras nuvarande dynamik.
6. Hur beskriver paret sina självbilder och synen på varandra?Reflektera över hur var och en ser på sig själv och sin partner, och hur detta formar deras interaktioner.
7. Vad hindrar engagemang? Fundera på vad som hindrar varje partner från att fullt ut engagera sig i sina egna känslor eller att möta den andra. Hur kan du validera och arbeta med dessa blockeringar?
8. Vilka processhändelser var starkast under senaste sessionen? Identifiera de mest framträdande förändringarna eller dynamiska ögonblicken från förra gången.
9. Vilka är parets styrkor? Lyft fram deras resurser och kapacitet som kan stödja terapiprocessen.
10. Vad är målet för detta parterapimöte? Klargör vad ni ska fokusera på under den kommande sessionen.

Efter sessionen: Kort reflektion och uppföljning

1. Sammanfatta kort sessionsprocessen. Gör korta noteringar om vad som hände under sessionen för att hålla processen levande och tydlig.
2. Bekräftade jag båda parterna? Reflektera över om du lyckades validera båda parterna och deras upplevelser under sessionen.
3. Gjordes några framsteg? Identifiera eventuella framsteg eller förändringar som paret uppnått.
4. Uppmuntrade jag till kontinuitet? Påminde du om vikten av regelbundna sessioner, till exempel varje vecka, för att upprätthålla momentum i processen?
5. Föreslog jag läxor eller arrangemang? Reflektera över om du föreslog någon form av uppgift eller aktivitet för paret att arbeta med mellan sessionerna – alltid med fokus på medvetenhet och process, inte prestation. Observera att detta inte alltid är nödvändigt eftersom det viktigaste förändringsarbetet görs fört under terapitimmarna inte hemma.

Med detta strukturerade arbetssätt kan du säkerställa en kontinuerlig och framgångsrik terapiprocess som bygger på både närvaro och reflektion.

Källor till texten:

Johnson, S. M. (2004). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Second Edition. New York: Routledge.

Johnson, S. M., Bradley, B., Furrow, J., Lee, A., Palmer, G., Tilley, D., & Woolley, S. (2005). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – First Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Frågor och svar

Författaren av texten

Jens Mebius är en erfaren terapeut som specialiserar sig på parterapi, familjeterapi för vuxna barn och samtalsterapi online. Genom sitt arbete på Humanprocess hjälper han familjer och individer att skapa bättre förståelse och starkare relationer, även på distans. Med sin gedigna bakgrund som certifierad EFT-terapeut, handledare och Trainer bidrar Jens till att göra emotionellt fokuserad terapi tillgänglig för fler, samtidigt som han sprider metoden genom utbildningar och EFT handledning.

The post Praktiskt upplägg av en emotionellt fokuserad parterapi (EFCT) appeared first on Humanprocess.

En bra teori om kärlek hjälper parterapeuten att identifiera kärnproblemen i en relation, sätta meningsfulla mål och hitta effektiva vägar för att stärka parets band. Anknytningsteorin förklarar inte bara vad som går fel i relationer utan visar också hur kärleksfulla, trygga band byggs och bevaras.

Anknytningsteorins principer

1. Anknytning är en grundläggande drivkraft. Att söka närhet och trygghet hos viktiga personer är ett medfött behov som följer oss genom livet. Att vara beroende av andra är naturligt och en viktig del av nära relationer.
2. Trygghet skapar självständighet. Ett tryggt anknytningsband gör oss mer självsäkra och självständiga. Människor som känner sig trygga i sina relationer kan också utforska och utvecklas mer fritt.
3. Anknytning erbjuder en trygg hamn. När vi är nära våra anknytningspersoner känner vi oss lugnare och säkrare. Deras närvaro hjälper oss att hantera livets utmaningar och stress.
4. Anknytning ger en stabil grund. Trygga relationer ger oss mod att utforska världen och hantera förändringar. De stärker också vår förmåga att reflektera över oss själva och våra känslor.
5. Emotionell tillgänglighet bygger band. Att vara känslomässigt tillgänglig och responsiv skapar trygghet och förtroende i relationer. Avsaknad av respons kan däremot skapa osäkerhet och separation.
6. Rädsla och osäkerhet aktiverar anknytningsbehov. Vid stress eller osäkerhet söker vi närhet och trygghet hos våra nära. Dessa behov blir särskilt starka vid konflikter eller hot mot relationen.
7. Separation orsakar förutsägbara reaktioner. Om anknytningsbehov inte möts kan det leda till ilska, klängighet eller tillbakadragenhet, och i förlängningen känslomässig distans.
8. Mönster av osäker anknytning. Människor reagerar på bristande trygghet i relationer på förutsägbara sätt, som att bli överdrivet klängiga eller undvika närhet. Dessa mönster kan förändras genom nya, positiva erfarenheter.
9. Arbetsmodeller av själv och andra. Hur vi ser på oss själva och våra partners formas av tidigare erfarenheter. Trygga relationer stärker vår självbild och vår tro på andras pålitlighet.
10. Isolering och förlust är traumatiserande. Förlust av en viktig relation skapar djup smärta och kan påverka vår förmåga att hantera andra utmaningar i livet.

Anknytningsteorin i vuxenrelationer

Vuxenrelationer liknar barnets anknytning till vårdnadshavare, men vuxna är mer självständiga och förlitar sig på mentala representationer av sin partner för trygghet. Dessutom är vuxenrelationer sexuella och bygger på ömsesidighet snarare än ensidigt omhändertagande.

Anknytningsteorin som grund för parterapi

Anknytningsteorin ger terapeuten en tydlig förståelse för vad som gör relationer hälsosamma eller dysfunktionella. Den hjälper terapeuter att fokusera på centrala frågor som emotionell tillgänglighet, trygghet och tillit. Genom att arbeta med dessa aspekter kan par skapa tryggare band och hantera konflikter på ett sätt som stärker relationen.

Anknytningsteorin visar att det inte främst är konflikter som skadar relationer, utan avsaknaden av känslomässig närvaro och respons. När dessa behov möts kan par reparera och stärka sin relation, vilket ger en stabil grund för långvarig kärlek.

Källor till texten

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Frågor och Svar

Skribenten

Jens Mebius är certifierad EFT-terapeut, handledare och utbildare (Trainer) i emotionellt fokuserad terapi och lång erfarenhet inom området har han etablerat sig som en ledande expert. Han har en master i gestaltpsykoterapi. Han är grundare av Stockholms EFT Center. Jens arbetar för att sprida och utveckla EFT i Sverige genom terapi, handledning och utbildning.

The post Anknytningsteorin ger perspektivet på vuxen kärlek appeared first on Humanprocess.