Vad är anknytningssår?

Anknytningssår är specifika relationsskador som uppstår när en partner misslyckas med att vara känslomässigt tillgänglig eller ge stöd vid avgörande ögonblick. Typiska situationer kan inkludera svek vid livskriser som missfall, allvarlig sjukdom eller dödsfall av en nära anhörig. Den sårade partnern känner att deras behov av tröst och trygghet har blivit förkastade, vilket underminerar tilliten till relationen.

Otrohet är en av de vanligare orsakerna till anknytningssår och har en särskilt destruktiv effekt på relationens känslomässiga trygghet. Otrohet innebär inte bara ett svek av lojalitet utan också en förlust av tilliten till att partnern är en säker plats att söka tröst och stöd hos. Den sårade partnern kan uppleva detta svek som ett tecken på sin egen otillräcklighet eller en känsla av att vara oälskad. Uttryck som “Du svek mig,” eller “Jag lovade mig själv att aldrig behöva dig igen,” är vanliga och speglar den djupa smärta och desorientering som sådana händelser medför.

Sådana sår påverkar både synen på den andra partnern och på relationen som helhet. Otroheten kan också ge upphov till trauma-liknande upplevelser med påträngande minnen, känslomässig avstängdhet eller överreaktioner präglade av kamp- eller flyktmekanismer. Dessa upplevelser förstärker ofta den negativa spiralen i relationen, där den sårade partnern har svårt att närma sig sin partner samtidigt som de längtar efter försoning och trygghet.

Anknytningssår i parterapi

Under första fasen av parterapin kan anknytningssår ofta komma fram, särskilt i samband med nyligen inträffade kriser som otrohet. Här hjälper terapeuten paret att identifiera och förstå skadan i kontexten av deras gemensamma historia och negativa interaktionsmönster. Ett viktigt fokus i denna fas är att arbeta med omformuleringar, där terapeuten hjälper paret att omtolka och förstå den negativa cykeln som driver deras relation. Genom att skifta från att se den andra som fienden till att betrakta cykeln som problemet, kan paret börja se sina beteenden som uttryck för underliggande anknytningsbehov snarare än illvilja.

Dessa omformuleringar hjälper också den sårade partnern att sätta ord på sin smärta och koppla den till anknytningsrelaterade känslor som rädsla och längtan. Samtidigt ges den kränkande partnern möjlighet att förstå hur deras handlingar har påverkat relationens trygghet och partnerns känslomässiga upplevelse. Detta steg är avgörande för att skapa en plattform av förståelse och medkänsla som möjliggör vidare arbete.

I terapins andra fas, när paret har byggt en grund av ökad säkerhet och ansvarstagande, börjar det verkliga läkandet av anknytningssåret. Terapeuten främjar en process av förlåtelse och försoning som återställer tilliten och möjliggör djupare emotionell återkoppling. Genom att fortsatt arbeta med anknytningsperspektivet och främja öppna samtal kan paret börja reparera det skadade bandet och återfå en känsla av trygghet i relationen.

Hur läker man ett anknytningssår?

Processen för att läka anknytningssår i EFT följer Attachment Injury Resolution Model (AIRM), en modell som hjälper par att förstå, bearbeta och reparera anknytningsskador. Modellen omfattar följande åtta steg:

Fas 1:

1. Identifiera och beskriva skadan. Den sårade partnern beskriver händelsen som orsakade sveket eller traumat, inklusive dess känslomässiga och relationella påverkan. Den kränkande partnern kan inledningsvis tona ner, förneka eller försvara sig mot skadans betydelse.
2. Utforska anknytningens betydelse. Den sårade partnern börjar koppla skadan till sina anknytningsbehov och känslor av förlust eller otrygghet. Den kränkande partnern börjar successivt förstå skadans betydelse och hur det påverkar relationens trygghet.

Fas 2:

3. Håll kontakt med smärtan. Den sårade partnern formulerar sina rädslor och känslor mer öppet, samtidigt som terapeuten hjälper dem att hålla kontakt med dessa upplevelser utan att bli överväldigade. Den kränkande partnern uppmuntras att vara närvarande och känslomässigt engagerad.
4. Börja ta ansvar för skadan. Den kränkande partnern börjar förstå sin roll i händelsen och tar steg mot att erkänna och ta ansvar. Detta inkluderar att acceptera hur deras handlingar har påverkat relationen och partnerns känslomässiga trygghet.
5. Dela skadans påverkan. Den sårade partnern tar försiktiga steg mot att dela sin sårbarhet och uttrycker sin sorg över den förlorade tilliten. De formulerar hur sveket har påverkat deras syn på relationen och partnern.
6. Ta ansvar och visa ånger. Den kränkande partnern tar fullt ansvar för sin del av händelsen, uttrycker genuin ånger och erkänner den sårade partnerns smärta. Detta är ett avgörande steg för att börja bygga om förtroendet.
7. Be om och ta emot tröst. Den sårade partnern vågar be om den omsorg och tröst som saknades vid tidpunkten för skadan. Detta är en sårbar handling som kräver mod och förtroende för att partnern nu kan möta deras behov.
8. Omsorgsfullt svara på sårbarhet. Den kränkande partnern svarar på ett känslomässigt närvarande och stödjande sätt som fungerar som en motvikt till det ursprungliga sveket. Detta hjälper till att återupprätta tilliten och skapar en ny grund för trygg anknytning i relationen.

Ett exempel från terapirummet

Efter flera års kamp med otrohet kom Anna och Erik till terapin. Anna, som blivit sårad av Eriks affär, uttryckte hur sveket hade fått henne att känna sig osynlig och oälskad. Hon sa: “Det kändes som om min smärta inte spelade någon roll för dig.” Erik, som tidigare försvarat sina handlingar, började förstå djupet i Annas smärta och svarade: “Jag ser nu hur mycket jag skadade dig, och jag är så ledsen för vad jag gjorde.”

Under processen vågade Anna be om den tröst hon längtat efter: “Jag behöver veta att du finns där för mig nu, att jag kan lita på dig.” Erik svarade genom att bekräfta hennes behov och möte henne med närvaro och tillgänglig. Detta möte blev en vändpunkt som återställde en del av deras förlorade förtroende.

Källor

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten

Jens Mebius är en ledande terapeut inom emotionellt fokuserad terapi (EFT) som specialiserar sig på att hjälpa par stärka sina relationer. Han erbjuder parterapi online genom Humanprocess, vilket gör terapin tillgänglig för par oavsett var de befinner sig. Med över ett decennium av erfarenhet är han även certifierad handledare och utbildare i EFT och utbildar terapeuter vid Stockholms EFT Center. Jens brinner för att främja trygghet och närhet i relationer genom evidensbaserad terapi.

The post Anknytningssår – Att läka traumatiska relationsskador i parets relation appeared first on Humanprocess.

Vad innebär att pådrivaren mjuknar?

I en relation kan pådrivaren vara den som ofta uttrycker frustration eller krav i ett försök att reparera eller fördjupa relationen. Under ytan av denna ”jag-behöver-dig”-kommunikation finns ofta en känsla av rädsla för avvisning och ensamhet. När pådrivaren mjuknar börjar dessa underliggande känslor ta plats i relationen, och parets dynamik förändras.

I EFT:s andra fas, där interaktionsmönster omstruktureras, är denna process central. Här öppnar sig pådrivaren och delar sin sårbarhet i stället för att uttrycka sin rädsla genom krav eller kritik. Detta förändrar hur partnern, som ofta är en är en engagerad tillbakadragare (withdrawer), svarar. Tillbakadragaren kan nu möta pådrivarens behov med större empati och trygghet.

Processens sex tematiska steg

Forskning har identifierat sex tematiska skiften som kännetecknar framgångsrika ”softening events” i EFT. Dessa teman kan behöva att upprepas i flera sessioner. Dessa teman hjälper terapeuten att skapa och guida processen mot ett djupare emotionellt engagemang:

1. Möjlighet att nå ut (Tango 2, Steg 5): Processen inleds ofta genom att terapeuten hjälper paret att reflektera över tidigare negativa interaktioner. Terapeuten kan till exempel fråga: ”Hur skulle det vara att dela din rädsla för att bli avvisad istället för att uttrycka den som ilska?” Denna fråga sätter tonen för att bjuda in pådrivaren att utforska sina känslor från en ny plats av sårbarhet.
2. Bearbetning av rädsla (Tango 2, Steg 5): Många pådrivare undviker att uttrycka sin sårbarhet på grund av djupa rädslor, till exempel att bli dömd, avvisad eller inte älskad. Terapeuten fördjupar dessa rädslor och förstärker dem med frågor som: ”Vad händer inom dig när du föreställer dig att släppa in din partner i dessa känslor?” Målet är att skapa ett säkert utrymme där dessa rädslor kan kännas igen och bearbetas.
3. Att sträcka sig efter partnern (Tango 3, Steg 7): När pådrivaren vågar dela sina sårbarheter med sin partner sker en betydande förändring. Terapeuten kan uppmuntra detta genom att säga: ”Kan du vända dig till din partner och säga: ’Jag är rädd att du kanske inte skulle älska mig om jag visar dig min svaghet’?” Detta är ett intensivt och modigt steg som öppnar för djupare förståelse och empati.
4. Stöd till pådrivaren (Tango 4, Steg 7): Efter att pådrivaren har delat sina känslor hjälper terapeuten dem att bearbeta reaktionerna. Detta kan innebära frågor som: ”Hur känns det för dig att våga dela detta med din partner?” Denna reflektion stärker pådrivarens självbild och skapar en djupare emotionell integration.
5. Bearbetning med den engagerade partnern (Tango 4, Steg 6)När pådrivaren delar sina sårbarheter, guidar terapeuten också den andra partnern att svara på ett tröstande och bekräftande sätt. Terapeuten kan fråga: ”Hur känner du när din partner öppnar upp sig för dig på detta sätt?” Denna bearbetning stärker tryggheten i relationen.
6. Den andra partnern sträcker sig tillbaka(Tango 4 & 3, Steg 6): Slutligen guidar terapeuten den andra partnern att svara med sin egen sårbarhet och bekräftelse. Detta är en djupgående interaktion som befäster förändringen i relationen.

Ett exempel från terapirummet

Anna och Erik hade länge fastnat i ett destruktivt mönster. Anna uttryckte ofta ilska och frustration när saker gick fel, medan Erik drog sig undan för att skydda sig själv. När Erik hade blivit gjort processen av att bli en engagerad Tillbakadrager så kunde Anna under session 14 börja reflektera igen över sina känslor och sa: ”Jag blir arg för att jag är rädd. Jag känner mig så otillräcklig och tror inte att jag förtjänar hanns kärlek.”
Med terapeutens stöd vände sig Anna till Erik och sa: ”Jag vill att du ska veta att jag är rädd. Jag är rädd att du ska lämna mig om jag visar dig den här sidan av mig.” Erik, som tidigare hade känt sig attackerad, svarade nu med empati: ”Anna, jag vill inte att du ska känna dig så. Jag älskar dig, och jag är här för dig.”
Detta ögonblick markerade en vändpunkt där de båda började bygga en tryggare och mer kärleksfull relation.

Vanliga misstag terapeuter bör undvika

Under processen finns det fallgropar som kan hindra utvecklingen:

• Missat anknytningsfokus: Att inte koppla klientens känslor till deras anknytningsbehov.
• Känslomässig distans: Att terapeuten undviker att engagera sig i klientens rädsla.
• Rädsla för rädsla: Att terapeuten inte förstärker klientens rädslor och anknytningsbehov.
• Negativa synsätt förblir obearbetade: Att inte hantera klientens negativa syn på sig själv eller partnern.
• Misslyckad uppmjukning: Att inte guida den pådrivande partnern till att uttrycka sina anknytningsbehov på ett sårbart sätt direkt till sin partner.

Slutsats

Att pådrivaren mjuknar är en central del av förändringsprocessen i EFT. Det är en resa från krav till sårbarhet, från defensivitet till närhet. Genom att guida par genom denna process hjälper terapeuten dem att bygga ett tryggare och mer kärleksfullt band. Denna resa är inte bara en förändring i interaktion, utan också en fördjupning av båda parters förmåga att ge och ta emot kärlek. ”Pådrivaren mjuknar” är kärnan i EFT:s kraft att omvandla relationer till en trygg plats där båda kan växa tillsammans.

Käller kring omstrukturering av anknytningen

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten

Jens Mebius är en erkänd expert inom emotionellt fokuserad terapi (EFT) och har arbetat med metoden sedan 2009. Han erbjuder online parterapi, familjeterapi för vuxna barn och individuell terapi online via Humanprocess. Jens är certifierad EFT-terapeut, handledare och Trainer, och hans behörighet att utbilda i metoden godkändes av Sue Johnson, EFT:s grundare. Genom sitt arbete vid Stockholms EFT Center utbildar och handleder han terapeuter och psykologer, med fokus på att sprida EFT som en evidensbaserad metod för att skapa tryggare relationer.

The post Förändringshändelse 3 – Pådrivaren Mjuknar appeared first on Humanprocess.

För tillbakadragna personer, som ofta undviker emotionell kontakt som en överlevnadsstrategi, är detta en omvälvande förändring. De börjar acceptera sina egna emotioner och behov, vilket är en avgörande del av att engagera sig i relationen och i sig själva. Denna förändring utgör grunden för trygg anknytning och förmågan att möta partnerns behov.

Hantering av Anknytningsstrategier

Tillbakadragenhet, undvikande och avaktivering är ofta adaptiva strategier som utvecklats för att hantera trauma och osäkerhet. Dessa strategier är dock problematiska när de hindrar emotionell hälsa och förstärker mönster av distans och isolering. I terapin används dessa strategier som utgångspunkter för att arbeta framåt. Målet är att hjälpa klienten att integrera en känsla av värde och självsäkerhet genom att engagera sig i sina emotionella upplevelser.

Ny Dynamik och Förändring

Under processen för engagemang börjar tillbakadragna individer:

1. Utforska sina emotioner: Klienten får stöd att möta tidigare undvikna emotioner som sorg, rädsla och ensamhet.
2. Uppmärksamma sina behov: De inser att de har rätt att uttrycka behov och förväntningar, och att dessa är legitima och viktiga för relationens välmående.
3. Ta risker: Att våga be om något för egen del blir en kraftfull handling som förändrar både självbilden och relationen.

I en trygg och validerande miljö blir klienten medveten om sina emotionella mönster och börjar förändra dem. Det kan handla om att konfrontera rädslan för att bli avvisad eller om att uttrycka önskan om närhet och stöd. Denna process skapar en ny balans i relationen, där båda parter kan bidra till att bygga en trygg och stabil anknytning.

Observationer och Verktyg för Terapeuten

Terapeuten spelar en nyckelroll i att identifiera subtila signaler och emotionella “handtag” som kan användas för att fördjupa klientens upplevelse. Dessa signaler kan vara:

• Bilder och metaforer: En klient kanske beskriver känslor genom visuella eller symboliska uttryck, som kan användas för att utforska deras emotionella värld.
• Kroppsliga rörelser och sensationer: Spända muskler, en suck eller en tår kan avslöja djupt rotade emotioner som behöver adresseras.
• Plötsliga utgångar: När en klient avbryter sig själv eller byter ämne kan det tyda på att en central emotion precis kommit till ytan.

Genom att arbeta med dessa signaler kan terapeuten hjälpa klienten att gå djupare in i sin emotionella upplevelse och skapa nya mönster av intimitet och närhet.

Resultatet av Engagemang

När en tillbakadragen individ vågar ta plats och begära vad de behöver, förändras dynamiken i relationen. Den tidigare undvikande personen blir mer öppen för kontakt, och deras partner kan möta dem från en position av trygghet och sårbarhet. Detta skapar förutsättningar för en mer balanserad och stabil relation, där båda parter kan känna sig sedda och värdefulla.

Att arbeta med emotioner på detta sätt öppnar dörren till djupgående förändringar, både inom individen och i relationen. Det är genom denna process som emotioner blir den kraft som skapar varaktig förändring.

Vad EFT-terapeuter och klienter gör för att forma förändringshändelsen av engagemang

Att gå in i Fas 2 innebär en ökad känslomässig risk, särskilt för klienter som har förlitat sig på deaktiverande strategier för att hantera svåra känslor. EFT-terapeuter är medvetna om dessa risker och arbetar med uthållighet och respekt för den gradvisa processen att hjälpa klienterna att identifiera och uppleva sina centrala, underliggande emotioner. Detta innebär att stötta klienterna i att successivt utforska känslomässiga djup utan att pressa dem att förbli i en överväldigande känslomässig intensitet. Om klienterna behöver en paus, hjälper terapeuten dem att reglera sig och återvända till en hanterbar nivå.

Teman och Processen för Engagemangsförändring

Nedan beskrivs de centrala teman och stegen för förändringshändelsen, tillsammans med terapeutens insatser och de emotionella nivåer som klienterna kan förväntas uppleva under processen. Det återuppväckta engagemanget hos tillbakadragaren väver samman många centrala aspekter av EFT såsom EFT Tangon, steg 5-7 mm.

1. Den tillbakadragnes eventuella blottande av sårbarhet: Som ett resultat av utforskandet och bearbetningen av steg 5 under den tidigare Tango 2, frågar terapeuten hur det skulle vara för den tillbakadragne att uppleva att avslöja sin anknytningsrädsla på ett sårbart sätt. Till exempel: ”Kan du föreställa dig, Arne, att dela denna smärta i ditt hjärta med din fru? Du gjorde precis ett bra jobb med att låta mig hjälpa dig att utforska din inre värld. Du lät mig fokusera på alla de platser som du har undvikit i årtionden, som du nämnde tidigare. Alla platser av smärta och avstängdhet efter år av att känna sig ensam. Hur skulle det vara att dela lite av den här smärtan med Eva?”
2. Fördjupning av de primära affekterna (Tango 2): Efter att ha föreställt sig att avslöja sårbarhet för sin partner, arbetar terapeuten med att fördjupa och bearbeta de känslomässiga blockeringar som uppstår hos den som drar sig undan. Till exempel: “När du tänker på att dela med dig till din fru, vilka rädslor vaknar till liv, Arne? Vad säger du till dig själv? Vad är det värsta tänkbara scenariot som skulle få dig att återvända till undvikande och avstängdhet? Vad hindrar dig från att öppna dig för Eva?”
3. Utförande (Tango 3): Terapeuten uppmanar den tillbakadragne att dela med sig av sina rädslor och andra primära eller centrala emotioner som har kommit fram genom att destillera kärnemotionen. Exempel: ”Kan du vända dig till henne, Arne, och säga samma sak som du just sa till mig? Du sa: ’Jag är så trött på att känna mig liten och misslyckad i det här förhållandet’. Kan du vända dig om och dela detta med din fru?”
4. Ökad erfarenhet och ytterligare utföranden: Partners som drar sig undan behöver ofta en rad Engagerad möten i Tango 3 för att fördjupa sin emotionella erfarenhet till en nivå som leder till en mer djupgående granskning av deras syn på sig själva och andra. I processforskningsstudier av tillbakadragna partners engagemang fann forskarna att det ofta krävs tre eller fler engagerade möten för att intensifiera den emotionella upplevelsen hos en mer tillbakadragen partner, så att ”det känslomässiga droppet” i ett engagerat möte utvecklar ”droppet” i nästa engagerat möte. Ett exempel: ”Precis som du sa, Arne, är du så trött på att känna dig liten och misslyckad. Spänningen som kommer av att känna sig liten och misslyckad är bara för mycket. Du är trött på det, och det är vettigt. Kan du känna den spänningen nu? Vad är känslan av den här spänningen som du har levt med för länge nu? Kan du berätta för din fru hur den här känslan känns och hur den har fått dig att känna dig?”
5. Att främja acceptans (Tango 4, steg 6): Efter det hårda arbetet för den som drar sig tillbaka vänder sig terapeuten nu till den lyssnande partnern och inleder ofta med en Framkallande respons som syftar till att främja acceptans av den risk som den som drar sig tillbaka just har tagit. Ett exempel: ”Eva, hur känns det att höra om Arnes känslor … liten, misslyckad och den spänning som följer? Vad händer på insidan för dig när du tar in hans upplevelse? Hjälp oss att få veta hur du känner …”.
6. Partnern agerar stöd och validerar: Terapeuten hjälper den lyssnande partnern att visa att de accepterar den tillbakadragna partnerns berättelse. Den lyssnande partnerns respons kännetecknas av validering, försäkran och stöd. Exempel: ”Eva, du sa just att du skulle vilja veta när Arne har det svårt. Att du inte har vetat och att det betyder mycket för dig. Kan du tänka dig att vända dig till honom? Skulle du kunna säga: ’Jag har inte vetat hur liten och misslyckad du har känt dig. Jag har inte riktigt insett hur kritisk jag har varit och hur skarp min ton har blivit. Men jag bryr mig och jag vill att du ska må bättre. Jag vill att vi ska må bättre. Jag är glad att du berättade det för mig.’”
7. Att uttrycka behov (steg 7 i EFT): Terapeuten går tillbaka till den tillbakadragne för att framkalla en sista iscensättning med fokus på den tillbakadragnes anknytningsbehov. Mer tillbakadragna partners behöver ofta validering och bekräftelse när det gäller en känsla av att de duger och har ett personligt värde. Ett exempel: ”Medan vi dröjer oss kvar i den här härliga öppenheten mellan er två, Arne, … vi har bearbetat att du känner dig liten och misslyckad. Det finns en spänning där för dig som griper tag i din kropp. Vi har också bearbetat din rädsla för att inte göra rätt, i Evas ögon, och hur svårt det är för dig. Rädslan för att hon trots dina bästa ansträngningar ändå ska bli besviken på dig. Vilket är ditt behov som kommer ur rädslan för att göra henne besviken?… Kan du, med denna underbara sårbarhet i din röst, dela detta behov med henne? Du sa: ”Jag behöver veta att jag räcker till … att mina ansträngningar räcker till. Jag kommer aldrig att vara perfekt, men jag bryr mig … mycket … och jag måste få veta att min omsorg, min kärlek till dig … att jag räcker till för dig. Kan du se hennes ögon och dela det med henne?”
8. Partnern svarar på behoven: Upplösningen på denna förändringshändelse inträffar när den lyssnande partnern svarar på den tillbakadragnes försök att tillgodose sina anknytningsrelaterade behov med empati och stöd. Terapeuten fortsätter att hjälpa den lyssnande partnern att uttrycka sitt stöd och sin bekräftelse av den tillbakadragnes behov av anknytning och närhet. Exempel: ”Jag kan se att det här berör dig, Eva. Vad väcks till liv känslomässigt när du hör Arnes behov av att hans omtanke, hans kärlek, att han faktiskt är tillräcklig för dig? Kan du berätta för Arne direkt vad du beskriver händer i ditt hjärta: ’det är en uppluckring… en öppning. Jag hade ingen aning om att du (Arne) var så rädd för att du inte räcker till för mig. Kan du dela med dig till honom direkt från ditt smältande, öppnande hjärta, snälla?”

EFT-terapeuten rör sig kontinuerligt mellan Tango 2, Tango 3 och Tango 4, vilket fördjupar klientens känslomässiga erfarenhet för varje session. Från steg 5, där fokus ligger på att utforska och stanna kvar i kärnemotioner, till steg 7, där rädslor delas med partnern, fördjupas upplevelsen ytterligare.

När sårbarhet framträder och förfinas i Tango 2 för den tillbakadragne, ökar ofta djupet i den emotionella upplevelsen när den delas (Tango 3) med partnern. Detta ökade djup av emotionell erfarenhet blir kärnan i de engagerade interaktionerna och förstärker den primära emotionen, då den tillbakadragne riskerar att dela sin sårbarhet och möta sin partners reaktion. Att dela sårbarhet med partnern bearbetar inte bara gammal smärta och underlättar korrigerande känslomässiga erfarenheter (som är EFTs teori om psykologiskförändring), utan skapar också stark kontakt för paret när de bearbetar varandras upplevelser (Tango 4).

När den tillbakadragne erfar sin partners acceptans (steg 6 i förändringsprocessen) sker en omarbetning av den tillbakadragnes inre arbetsmodeller, vilket är en central målsättning för det återuppväckta engagemanget. Övergången från självtillräcklighet till ömsesidigt beroende, som den tillbakadragne genomgår i EFT, representerar en djup utveckling av den tillbakadragnes mänsklighet. Ofta är det första gången den tillbakadragne vågar vara öppen och sårbar, och kanske första gången denne delar sin smärta, sin rädsla, sina sår och sin sorg. För partnern kan det vara första gången de ser sin partners mänsklighet på ett så känslomässigt fokuserat sätt. Där partnern tidigare fruktade den tillbakadragnes likgiltighet, möter de nu nya, framväxande känslor. Detta innebär en monumental förändring för båda parterna och deras relationsmönster. Det långsamma och medvetna tempot, det djupa fokuset på den inre världen och EFT-terapeutens varsamma vägledning är avgörande för denna transformation, som vi benämner den tillbakadragnes återväckta engagemang.

Vad klienter gör i samband med förändring av engagemang

En central princip inom anknytningsteorin är att förändring sker både inom individen och i relationer. Förändringshändelser i Fas 2 av EFT (Emotionally Focused Therapy) innebär därför att klienten först fördjupar sitt engagemang i sin egen emotionella upplevelse (inom) innan de vågar skicka nya, tydligare signaler till andra (mellan). Denna process präglas av både risk och mod, där klienten vågar utforska och uttrycka sina mest grundläggande rädslor och behov.

Centrala processer klienter genomgår under engagemangsförändringen

1. Fördjupa den känslomässiga upplevelsen: Klienter börjar med att utforska och ge liv åt emotioner som tidigare varit undangömda eller nedtryckta. För deaktiverande klienter (ofta kallade tillbakadragna) innebär detta att möta rädslor och sårbarheter som länge undvikits. Denna process kan kännas överväldigande och riskfylld eftersom den går emot deras tidigare överlevnadsstrategier att ignorera känslor.
2. Riskera att delta i sårbara och självsäkra avslöjanden: När klienten har identifierat och destillerat sina känslor och behov vågar de gradvis dela dessa med andra. Detta kan vara särskilt utmanande för tillbakadragna personer, där självsäkerhet och tydlighet känns lika sårbart som att uttrycka ömhet gör för mer eftersträvande klienter.
3. Börja bygga nya relationella mönster: Den tillbakadragna partnern i parterapi avslöjar sina anknytningsrädslor och behov i små, gradvisa steg. Detta är en process som successivt förändrar dynamiken i relationen och initierar en ny, tryggare interaktionscykel. Samtidigt får den mottagande partnern stöd att ta emot och bearbeta det som avslöjas.

Utmaningar i processen

• Reaktioner från mottagande partnern: När en tillbakadragen partner börjar dela sina känslor och behov, reagerar den mottagande partnern ofta med en blandning av uppskattning, förvåning och ibland skepticism. Detta är vanligt eftersom dessa nya sidor av partnern kan kännas oväntade eller till och med desorienterande.
• Normalisering av motstånd: Skepsis eller motstånd från en partner kan förstås utifrån deras relationella historia eller kulturella sammanhang. Exempelvis kan tidigare erfarenheter av marginalisering eller underordning påverka hur en partner reagerar på förändringen.
• Hålla fokus på förändringshändelsen: Terapeuten hjälper båda parterna att stanna kvar i processen och validerar de känslor och reaktioner som uppstår. Även när acceptansen är låg håller terapeuten fokus på de nya, framväxande dynamikerna.

Ett nytt mönster av närhet och engagemang

I Fas 2 ser vi klienter börja integrera nya sätt att interagera med sina nära relationer. Tillbakadragna personer vågar be om stöd och uttrycka sina behov tydligare. Detta markerar ett viktigt skifte från att undvika eller nedvärdera sina känslor till att aktivt engagera sig i relationen. Uttalanden som tidigare präglades av undvikande, såsom:
“Jag känner mig liten och otillräcklig, så jag drar mig tillbaka för att skydda mig själv,”
omvandlas i Fas 2 till:
“Jag är trött på att känna mig oviktig i den här relationen. Jag behöver veta att du uppskattar mig för den jag är.”

Sammanfattning

Förändringshändelsen i engagemang handlar om att tillbakadragna klienter tar ett första, modigt steg mot närhet och tydlighet i sina relationer. Även om processen är gradvis och präglad av motstånd, leder den till en djupare förståelse av både sig själv och andra. Genom att skapa nya, korrigerande emotionella upplevelser bygger klienten upp en känsla av trygghet, självkänsla och motståndskraft, vilket bidrar till mer balanserade och hållbara relationer.

Källor

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten

Jens Mebius är en erfaren terapeut som erbjuder parterapi online, familjeterapi med vuxna barn och individuell terapi online. Genom sitt arbete skapar han en trygg och tillgänglig miljö för att hjälpa människor förbättra sina relationer och personliga välmående. Jens är också utbildare vid Stockholms EFT Center, där han undervisar terapeuter i emotionellt fokuserad terapi (EFT) och bidrar till att sprida metoden i Sverige.

The post Förändringshändelse 2 – Tillbakadragaren engageras appeared first on Humanprocess.

Emotionens Roll i Förändring

Emotioner spelar en avgörande roll i att skapa varaktiga förändringar. De hjälper till att omstrukturera anknytningen och synen på sig själv och andra. Två centrala faktorer i förändringsprocessen är:

1. Fördjupat emotionellt engagemang.
2. Formande av nya, tryggare interaktioner.

I Fas 2 omvandlas känslomässig smärta, rädsla och osäkerhet till trygghet, närhet och en positiv självbild. Förändringarna sker genom att terapeuten förstärker klientens förmåga att engagera sig i sina emotioner och att interagera på nya sätt som förstärker anknytningen.

Korrigerande Emotionella Erfarenheter

En korrigerande emotionell erfarenhet är en central del av förändringen. För att den ska vara effektiv behöver emotionen upplevas levande och autentisk av klienten. Terapeuten måste validera och sammanfatta klientens emotionella upplevelser, vilket skapar en trygg bas för att omforma tidigare mönster. Dessa ögonblick av förändring aktiverar nya handlingstendenser och en djupare förståelse av självet och andra.

Neurovetenskapligt stöd visar att trygga anknytningsband kan förändra hjärnans reaktion på hot och minska ångest. Relationer som tidigare präglades av rädsla och osäkerhet förvandlas till en trygg grund där individer känner sig värdiga och älskvärda.

Engagemang och Mjuknande

De två huvudsakliga förändringshändelserna i Fas 2 är:

1. Engagemang: Individen tar risker för att uttrycka sina behov från en en sårbar plats.
2. Mjuknande: Individen når ut från en sårbar position för att sträcka sig efter partnern i sitt behov.

För tillbakadragna individer innebär engagemang att de gradvis börjar uttrycka sina emotionella behov och att de bygger upp mod att ta plats i relationen. För individer som är mer pådrivande handlar mjuknande om att uttrycka sina behov på ett sätt som främjar närhet och intimitet snarare än konflikt.

Skillnader i Anknytningsstrategier

Klienter med olika anknytningsmönster reagerar på förändringsprocessen på olika sätt:

• Tillbakadragna individer: Behöver tid och trygghet för att kunna öppna sig och engagera sig i sina emotionella erfarenheter.
• Pådrivande individer: Behöver uppleva att deras partner är tillgänglig och trygg för att kunna mjukna och nå ut med sårbarhet.

Terapeuten anpassar sig till klientens emotionella process och validerar deras strategier som legitima, samtidigt som de hjälper klienten att bearbeta underliggande emotionella behov.

Intrapsykiska och Interpersonella Förändringar

Förändringar sker både inom individen och i relationen. Nya delar av självet kan framträda och integreras, såsom tidigare förträngda eller avvisade aspekter av personligheten. På samma sätt kan relationen mellan olika delar av självet omstruktureras för att skapa en mer harmonisk och trygg inre upplevelse.

Fas 2 och steg 5, 6 och 7

I fas 2 går paret igenom steg 5, 6 och 7, minst en gång per person.

• Steg 5 fokuserar på att en person i taget får fördjupa sin emotionella upplevelse (Tango 2). Här arbetar man med rädslan för att förlora anknytningen och hur detta påverkar både synen på sig själv och på partnern.
• Rädslan delas sedan i Tango 3, där partnern ska möta upp med värme och omsorg, vilket utgör Steg 6. Om partnern inte kan bemöta med empati och acceptans är det ett tecken på att paret fortfarande befinner sig i fas 1.

Det spelar ingen roll vem som börjar med steg 5 och 6, och det kan behöva upprepas flera gånger för båda parter för att skapa trygghet. Många har en historia av att inte bli hörda i sin rädsla, vilket kan leda till instinktiv misstänksamhet kring att bli accepterad och bemött med empati.

• Steg 7 handlar om att blotta sitt anknytningsbehov, som är kopplat till rädslan. Det är viktigt att den tillbakadragna parten gör detta först, för att undvika att denne backar undan när den pådrivande partnern senare uttrycker sina behov på ett mjukt sätt.

Steg 7 motsvarar de två förändringshändelserna i fas 2 som talas om ovan i texten:

1. Tillbakadragaren engageras
2. Pådrivaren mjuknar

Om det är otydligt vem som är tillbakadragare och pådrivare, exempelvis vid ett samspelsmönster som Backa undan – Backa undan eller Attack – Attack, bör man börja med den som är mest engagerad i steg 7.

Sammanfattning

Fas 2 är en kraftfull process som omstrukturerar både individens självbild och deras relationer. Genom att engagera sig i emotionella upplevelser och skapa korrigerande upplevelser kan par uppnå djupgående förändringar som stärker trygghet, tillit, närhet och motståndskraft.

Käller kring omstrukturering av anknytningen

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, L. L. (2025). Stepping into Emotionally
Focused Therapy : Key Ingredients of Change – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten kring omstrukturering av Anknytningen i Fas 2

Jens Mebius är en erfaren EFT-terapeut som erbjuder parterapi online för att hjälpa par stärka sina relationer och skapa trygghet. Genom sitt arbete kombinerar han lång erfarenhet med vetenskapligt utvärderad terapi för att ge bästa möjliga stöd. Han är även med och driver Stockholms EFT Center där han utbildar psykologer och andra terapeut i metoden.

The post Introduktion till omstrukturering av Anknytningen i Fas 2 appeared first on Humanprocess.

Målen med Fas 3:

• Lösa gamla problem på nya sätt (Steg 8).
• Befästa framsteg och skapa positiva interaktionsmönster (Steg 9).

Nya lösningar på gamla problem

När paret har byggt upp mer trygghet och tillit kan de bättre hantera praktiska problem som tidigare lett till konflikter, till exempel ekonomi eller vardagssysslor. Terapeuten stöttar dem i att diskutera dessa frågor på ett sätt som skapar förståelse och samarbete.

I denna fas hjälper terapeuten paret att:

• Ta ansvar för sina roller i relationen.
• Närma sig praktiska problem med en mer proaktiv inställning.
• Skapa en atmosfär där de kan prata öppet utan att trigga gamla konflikter.

Resultatet är att paret blir bättre på att samarbeta i vardagen, vilket stärker deras relation ytterligare.

Befästa positiva mönster och skapa trygg anknytning

I det sista steget fokuserar terapeuten på att befästa parets nya sätt att relatera till varandra. Detta görs genom att:

• Stärka de positiva förändringar som paret har uppnått.
• Hjälpa dem att skapa en gemensam berättelse om hur deras relation har utvecklats.

Denna berättelse fungerar som en referenspunkt och påminner paret om deras framsteg och hur de kan fortsätta stärka sitt band. Terapeuten uppmuntrar dem att själva ta ledningen i att sätta mål för framtiden och behålla tryggheten i sin relation.

Avslutning av terapin: Anknytningsritualer och framtidsplaner

När terapin närmar sig sitt slut kan terapeuten hjälpa paret att skapa så kallade anknytningsritualer. Dessa är små, återkommande handlingar som symboliserar deras band och stärker relationen, även utanför terapin.

Exempel på anknytningsritualer:

• Krama eller kyssa varandra vid avsked och återseende.
• Skriva små meddelanden till varandra.
• Ha en daglig pratstund om dagen som varit.
• Ringa varandra under dagen för att kolla läget.
• Ha regelbundna dejtkvällar.
• Dela en gemensam hobby eller aktivitet.

Terapeuten kan guida paret i att skapa ritualer som känns meningsfulla och hjälper dem att hålla sin relation stark.

Förberedelse inför avslutningen

Mot slutet av terapin kan paret uttrycka oro för att falla tillbaka i gamla mönster. Terapeuten hjälper dem att diskutera dessa rädslor och uppmuntrar dem att använda sin relation som en källa till stöd. Om paret behöver extra hjälp kan uppföljningssessioner planeras.

I de sista sessionerna bekräftar terapeuten parets framgångar och styrkor, och betonar att de förändringar som gjorts är deras egen prestation – något de själva äger och kan bygga vidare på.

Källor till texten:

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Författaren till texten

Jens Mebius är en ledande terapeut och utbildare inom emotionellt fokuserad terapi (EFT) i Sverige. Han är certifierad EFT-terapeut, handledare och Trainer, och har lång erfarenhet av att hjälpa människor stärka sina relationer genom par-, familje- och individuell terapi. Genom Humanprocess erbjuder han samtalsterapi online, inklusive familjeterapi för vuxna barn, och är engagerad i att göra terapi mer tillgängligt. Som grundare av Stockholms EFT Center spelar han en nyckelroll i att sprida EFT som en evidensbaserad metod för relationella utmaningar.

The post Fas 3: Konsolidera och Befästa appeared first on Humanprocess.